Hur mycket orkar jag?

Alltså den här veckan. Jag har så många negativa kommentarer om den att jag knappt orkar rada upp dem. Värken har varit helt brutal. Det har varit sjukhusbesök, oro och en konstant klump i magen – mest för mamma. Min älskade mamma. Hon opererades i måndags bland annat, och som tur är mår hon okej nu. Bara det är ju en enorm lättnad.

I tisdags var planen att följa med henne till sjukhuset igen, men min kropp hade helt andra planer. Den skrek rakt ut nej. Jag kunde knappt lyfta armen och blev kvar i sängen mycket längre än tänkt. När de väl var på väg hem försökte jag i alla fall plocka undan och städa lite. Försökte iallafall. Kroppen var inte glad på mig.

Igår var det jobbdag. Och ja, det var kämpigt. Jag bet ihop, drog på mitt bästa ansikte och försökte dölja smärtan. Men, jag hade faktiskt otroligt kul. Jag längtar redan tillbaka till nästa vecka. Jag har alltid roligt där även om kroppen dummar sig. 

Idag var det dags för ännu en smärtundersökning. Ni vet, den där klassiska, de klämmer, känner, antecknar medan man själv sitter och gråter – ja, jag grät faktiskt. Känns som ingen vill fatta! Resultatet var 12 av 12 i smärtpoäng. Det kändes så dumt, för jag har gjort detta tre gånger nu och fattar inte varför man ska börja på ett igen. Känns som bortkastade pengar. Det betyder också att remissen äntligen skickas till smärtkliniken i Lund. Sen lär det väl ta tid innan jag får en tid där, men ändå. Ett steg fram.

Som om det inte räckte har det varit strul med både myndigheter och vården idag också. Jag känner mig helt sönderstressad och nästan kvävd av allt. Men nu har jag bestämt mig för att lägga det åt sidan tills på måndag. Det är ju faktiskt helg. Punkt!

Jag tog emot ett TUNGT paket från Matsmart för en stund sen och det högg till som en kniv i ländryggen. Nu kan jag knappt vrida eller vända mig. Är det så här ryggskott känns?

Veckans absoluta höjdpunkt då? Jag har köpt massor av nya böcker! Och jag längtar verkligen efter att börja läsa dem. Det är nog det bästa som hänt den här veckan, om jag ska vara ärlig. Just nu fortsätter jag läsa Viktor Frisks bok, invirad i en filt och med ambitionen att inte röra mig mer än nödvändigt.

Jag har ju blivit galen

Hej! Alltså jag har fastnat i bokträsket. Jag är liksom hooked. Jag läser något varje dag. Boken jag nämnde häromdagen ”Blunda och tänk på annat” av Anna Lidén har jag läst ut (den var så himla bra!). Igår började jag läsa ”Barn av vår tid” av Viktor Frisk. Jag är ju mitt i boken, och den är fruktansvärt bra och välskriven. Man känner igen sig på så många punkter. Jag har hört att han har fler böcker, och det ska jag verkligen kolla upp.

Jag har beställt många böcker nu, både på Vinted och Sellpy. Jag har skaffat BookBeat (jag använder dock bara e-boken för att jag kan inte fokusera på när någon berättar). Yes, this girl is crazy!

Blunda och tänk på annat

Hej mitt i natten! Alltså det här är ett sånt där klassiskt “varför är jag vaken nu?” ögonblick. Klockan är snart tre på natten och jag vaknade tvärt av att jag behövde springa på toaletten. Efter det drack jag typ en halv flaska vatten eftersom jag hostar som om jag försöker kommunicera med grannarna genom väggarna. Men! Det känns faktiskt bättre nu, så vi tar det som en win.

Och när man ändå är vaken mitt i natten finns det ju bara en sak att göra: tänka på böcker.

Jag har nämligen fastnat ordentligt för en ny bok som jag blev tipsad om av min bästa vän Johanna (vi har väldigt lika smak, hon vet exakt vad jag gillar). Boken heter ”Blunda och tänk på något annat” av Anna Lidén, och alltså. hjälp. Det är en sån där bok som är farlig att börja med på kvällen. Den är så bra!

Jag fick en kompiskod på BookBeat och läser den där, och igår kväll slutade det med att jag hade plöjt igenom ungefär 70 % av boken. Jag kunde verkligen inte sluta. Ni vet när man tänker “bara ett kapitel till” och plötsligt är klockan alldeles för mycket? Exakt så.

Jag älskar verkligen BookBeat – det finns så mycket att både lyssna på och läsa. Jag väljer nästan alltid att läsa, det funkar bäst för mig och mitt fokus.

Och som om inte det vore nog har jag fler böcker på ingång också, de borde dyka upp vilken dag som helst. jag beställde några intressanta böcker både på Sellpy och Vinted. Min läslista just nu är alltså längre än min sömn den här veckan.

Nu ska jag försöka somna om. Om det går. Annars ja, då blir det kanske några sidor till.

Stjärnkullen så himla gosiga

Hej! Jag måste bara visa Stjärnkullen som var 20 dagar gamla på denna bilden. Så himla söta och gosiga. De har börjat äta torrfoder nu och vanlig mat, som dom verkar tycka om. Fler bilder och videos finns på min Instagram

I slutet av denna veckan så ska jag separera på honor och hanar. Jag tänkte att Winterkullen och Stjärnkullen ska få vara tillsammans då det skiljer sig fyra dagar på dom.

Idag ska jag försöka hitta tid till att laga lite hängmattor och kanske sy nya – men jag har faktiskt beställt typ sex nya hängmattor av lathet. Tror dom kommer nästa vecka dock.

Min lilla bästis

Godkväll fina vänner! Hoppas ni haft en bra dag. Här har den varit helt okej – varken wow eller katastrof, precis lagom. Nu rundar jag av kvällen med maxad mysfaktor: hundgos med finaste Tyra och Sveriges Mästerkock på tv:n. Pratar lite med Christoffer också, men om jag ska vara ärlig, jag kämpar, men ögonlocken väger ungefär tio kilo just nu.

Alltså, hur fina uppläggningar gör de inte i programmet? Varför gör man aldrig så hemma? Min mat blir nästan alltid god (skryt, jag vet), men upplägget, ja, det där behöver jag träna på. Hos mig hamnar allt mest i en hög på tallriken. Noll finess. Det där är verkligen något jag skulle vilja lära mig. Älskar matprogram och tävlingar – blir både inspirerad och hungrig på samma gång.

Nu väntar jag på att Christoffer ska duscha klart. Börjar bli lite orolig faktiskt, inte för att han tar lång tid, utan för att jag är ungefär två minuter från att somna sittandes.

God natt på er!

Tråkig mellokväll

Hej! Hoppas alla mår bra! Jag känner mig lite besviken ikväll. Jag har nämligen precis förlorat ungefär en timme av mitt liv på att titta på Melodifestivalen. Alltså, vad hände? Bidragen var verkligen inte toppen. A-Teens var väl okej, men annars? Jaja. Det är som det är.

Nu ska jag i alla fall rädda resten av kvällen med min bok och kanske ett avsnitt (eller tre) true crime på TV4 Play. Det brukar aldrig göra en besviken.

Tidigare idag bakade jag morotskaka i långpanna och den blev så himla god. Alltså riktigt farligt god. Den fick väldigt bra betyg här hemma, kan jag säga. Jag fick visserligen också lite för högt blodsocker, men jag överlevde. Det är ändå huvudsaken. Kanske slänger upp receptet senare om någon är sugen.

Nu ligger jag i sängen och myser med världens bästa hund, Tyra! Och helt ärligt – det slår ju ändå Melodifestivalen alla dagar i veckan.

En fluffig liten drömbulle

Hej! Jag måste bara dela med mig av min finaste Kanel – en av mina alldeles speciella avelshanar. Han är född den 10 juni och är Cinnamon Rex hooded med dumboöron.

Alltså, han är så fruktansvärt fin att jag ibland bara sitter och tittar på honom och tänker, hur kan man vara så söt? De där stora dumboöronen gör ju att hjärtat smälter direkt.

Kanel är dessutom stolt pappa till ”Stjärnkullen” som föddes den 11 januari, och jag är så himla glad över den kullen. Den känns extra speciell för det är första gången jag fått rexpälsade bebisar.

Här är dagens bild på Kanel – visst är han en riktig liten dröm?

Kvällsmys och ny bok

Hej! Äntligen helg! Tidigare idag slog det mig också att det är Melodifestivalen imorgon, så jag måste nog köpa hem något gott att äta. Det har liksom blivit en liten tradition. Jag är egentligen inte superpepp på att titta, men äh – jag kan väl offra mig en timme. Att sitta där och mysa tillsammans med mamma och pappa tackar jag ju ändå inte nej till.

Jag har också börjat läsa en ny bok: “Frukten av ett brott” av Trevor Noah. Har hört att den ska vara både rolig och bra, så förhoppningarna är rätt höga. Alltid mysigt att ha en ny bok på gång.

Nu har jag tagit min sömnmedicin, så det börjar bli dags att krypa ner i sängen och sova. Hoppas på en lugn och skön natt. Godnatt alla fina!

Fibroskov och djurmys

Hej! De senaste dagarna har jag haft ett rejält fibroskov och jag har verkligen mått skit. Alltså riktigt sämst. Idag fick jag tyvärr sjukanmäla mig, för smärtan sitter i hela kroppen och energin är typ obefintlig. Just nu tycker jag faktiskt väldigt synd om mig själv – och det får man ibland.

Igår var fruktansvärt jobbig. Jag låg mer eller mindre sängliggande hela dagen och mådde så himla illa. Mot sen eftermiddag lyckades jag ändå samla ihop lite kraft och åka och handla mat. Det blev en snabb vända, för mer än så orkade jag inte.

Jag har inte haft energi till något annat alls. Idag var jag tvungen att åka och hämta ut medicinerna jag beställde från Meds häromdagen. Jag glömde ju hämta dem igår, och de kan ju inte ligga hur länge som helst i boxen heller.

Så nej, idag blir det inget mer än djurmys. Och det känns faktiskt helt okej.

Onödig dramatik

Hej, eller godmorgon kanske? Jag vaknade i ren panik tidigt i morse och tänkte NEJ, LARMET!! Men det visade sig att klockan bara var 06.15. Jag skulle gå upp 07.40. Så ja, det var ju faktiskt ganska lugnt. Lite onödig dramatik där, men ändå rätt skönt att inse att man hade gott om tid kvar.

Idag har jag bestämt mig för att det ska bli en bra dag. Jag tänker satsa på positiva tankar och försöka se det fina i livet. Kaffet och lugnet på morgonen känns härligt. Sen var det ju det där med snön. Snön vi fick igår känns tyvärr inte alls lika positiv. Jag är ledsen, men där går min gräns. Och nej, jag är ingen väderguru som kan vifta bort det vita eländet. Förr i tiden ville jag alltid göra snöänglar – vad knäpp man var då egentligen? Nu vill man bara fly! 

Jag har i alla fall fixat mig och ska till Hamnen idag. Det är min dagliga verksamhet där jag hänger med ett gäng andra, umgås, målar och har roligt – oftast. Det ska bli skönt att komma iväg och träffa folk igen. Behöver det!

Så ja, trots snö och falsklarm på morgonen känns det som att det här kan bli en rätt bra dag ändå. Och det räcker för mig.

Svår med maten

Hej! Idag blev det en lång sovmorgon. Den varianten när hjärnan vägrar samarbeta och man stirrar i taket tills klockan plötsligt är efter tre innan man somnar. Så ja, sömnen och jag är fortfarande lite osams.

Humöret är ungefär samma som innan – lite nedstämt och seg. Jag har faktiskt lyckats med något välbehövligt idag. Jag har varit och storhandlat. Och inte nog med det, jag har också hämtat ut en stor papperskasse med mediciner som legat och väntat alldeles för länge. Ni vet, sånt man skjuter upp tills ”sen”. Sen kom tydligen idag. Bonuspoängen är att  sömntabletterna är utplockade, så med lite tur somnar jag tidigare ikväll. Det vore skönt, eftersom jag ska till Hamnen imorgon bitti. Vill inte vara en hängande uggla. Det ska faktiskt bli riktigt trevligt att träffa folk igen. Jag tror jag behöver det mer än jag vill erkänna.

Resten av dagen? Oklart. Aptiten är sisådär, men jag fick ändå i mig lite couscoussallad. Mest för att hålla blodsockret på en nivå som inte skriker ”akut drama”.

Känner mig så lost

Hej! Ikväll är en sån där kväll. En jobbig kväll. Hjärnan går på högvarv och kroppen känns som om den glömt hur man slappnar av. Ni vet. Ångest deluxe.

Jag tog lite ångestdämpande. Och det riktigt livsviktiga – stoppade in en snus. Snus är det bästa just nu.  Sen hamnade jag i true crime-träsket igen. ”Hur man hittar en mördare.” sjukt intressant. Sjukt obehagligt. En perfekt kombination när man redan är lite mesig och absolut inte behöver fler saker att grubbla över klockan 23.30. Men ändå, kan inte sluta titta.

Jag låg och tänkte att imorgon har jag inga måsten. Inga krav. Inga tider. En sån där lugn dag. Tills jag kom på Apoteket. Jag måste till hämta ut sömntabletter. Men vet ni vad? Det räknas knappt. Det är nästan self care.

Boken åker i soporna

Hej! Jag är inne i en riktig bokperiod just nu. Ni vet när man bara vill läsa! Så jag började läsa”Det ska bli ett sant nöje att döda dig” av Magdalena Graaf. Men alltså, nej! Jag vet inte. Jag fastnar inte alls, och det känns alltid lite trist när man verkligen vill gilla en bok men det bara inte klickar. 

Och som om det inte vore nog så känns det dessutom som att sidorna ska lossna när som helst. De är typ fasttejpade? Så den boken åker faktiskt ner i soporna. Det var ju synd, men ibland är det okej att ge upp.

Nu ligger jag istället i soffan, invirad i filt, och tittar på Solsidan. Inga krav, inga tejpade sidor, bara mys och lite skratt. Det får räcka för idag. 

Huvudet fullt av brus

Hej. Idag väller tröttheten över mig. På riktigt. Mår illa, känner mig öm i kroppen och helt i obalans. Ångest, huvudvärk och en känsla av att allt bara skaver. Jag är trött och osocial, fast jag egentligen hade hoppats på att må bättre just idag.

Natten var fruktansvärd. Jag har legat och vridit mig i timmar utan att komma till ro. För lite sömn, och som ett brev på posten kom spänningshuvudvärken. Den där som sitter som ett band runt hela huvudet.

Jag vill så gärna få någon timmes sömn nu, men det går inte. Jag kan inte koppla av. Tankarna snurrar konstant. Det känns som att ha huvudet fullt av brus – ni vet ljudet från den svartvita, snöiga tv-bilden på 80-talet. Exakt så låter det i mitt huvud idag.

Idag är en sån dag.

Ett vackert avslut

Hej alla fina! Idag är en sån där dag som känns lite extra i bröstet. Att få lyssna på lillebrors och pappas tankar kring fasters begravningsceremoni var tungt. Både jag och mamma blev djupt berörda, och tårarna kom, helt naturligt.

De beskrev ceremonin så vackert, så stillsamt och varmt, att det nästan gjorde ont – på det där fina sättet. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag hade kunnat vara där, men ni vet hur min värkproblematik sätter sina gränser. Ändå har jag henne så varmt i hjärtat. Finaste faster.

Nu är hon på andra sidan, hos alla andra. Jag kan se det framför mig – hur hon blev varmt mottagen. Det känns tröstande ♡

Omöjlig att sluta titta på

Hej! Jag är så trött ikväll. Alltså trött på sengångar-nivå. Kroppen är trött och huvudet har varit fullt av ångest nästan hela kvällen. Det har varit så jobbigt, men nu har det äntligen släppt lite.

Christoffer har sovit hela dagen, så det känns lite tomt här hemma. Snart ska jag själv gå och lägga mig, och det är så tråkigt att vi knappt hinner umgås alls ikväll. Ibland blir det bara så, men det suger ändå lite.

Jag har krupit ner i soffan med Knutby-serien och alltså, den är så sjuk. För varje avsnitt blir den bara värre och värre. Den ger mig kryp i kroppen, känns obehaglig och nästan äcklig – men samtidigt är den så bra. Helt omöjlig att sluta titta på. Älskar/avskyr den känslan.

Snart är det dags för nya kvällsrutinen – kleta snigelkräm i ansiktet (glansig deluxe), borsta tänderna och försöka varva ner.

Lite tankar bara

Hej! Alltså 00’s musik är ju rena rama nostalgi. Lyssnar på Flo Rida och man dras tillbaka till ungdomens dagar. Helt plötsligt slår det en – jag är 40 år gammal nu. Var åren tagit vägen, det vet jag inte. Men det jag hunnit med är att bli mamma, bli sjuk och vara nära döden. Känner inte att mycket vettigt blivit av egentligen. Men jag är tacksam och glad för det fina i livet – det betyder mest. Och alla fina människor runt omkring mig, guldvärt!

Jag ska strax lämna ifrån mig datorn. Får huvudvärk av för mycket skärmtid.

Dricker begagnat kaffe

Hej! Idag är det jobbdag och jag har det riktigt trevligt. Men nu tog jag en liten paus, mest för att mitt huvud officiellt har checkat ut. Jag tror helt ärligt att jag har pratat för mycket idag. Går det ens? Tydligen. För just nu känns det som om hjärnan behöver en tupplur och ett ”vi hörs imorgon”.

Jag sitter här och lyssnar på Taylor Swift (hon förstår mig i alla livets tillstånd) och dricker kaffe som har blivit uppvärmt. Alltså, kaffe är ju absolut godast nybryggt. Uppvärmt kaffe är mer, ett bevis på att man försöker överleva dagen.

Utanför fönstret snöar det. Jag känner redan hur jag mentalt suckar inför kommande snödagar. Men jag får väl stå ut – det finns ju folk som älskar snö. Jag är inte en av dem, men jag respekterar deras val i livet, haha!

Nu ska jag dricka upp kaffet, låtsas att det är nybryggt och samla ihop de sista hjärncellerna för resten av dagen.

Universum väckte mig

Hej! Nu är jag vaken mitt i natten. Klockan har passerat midnatt och huset är tyst som det bara är när alla andra sover gott. Själv måste jag ha somnat för ungefär en timme sedan – kanske mer – men tydligen bestämde sig min kropp för att ta en mycket kort powernap och sen var det dags att vakna igen.

Det märkligaste var att jag vaknade fortfarande sittandes i sängen. Så det var väl bra att vakna som jag gjorde så jag fick chansen att lägga mig ordentligt. Men nu ligger jag här nerbäddad och ska strax blunda.

Men vet ni vad? Tur i oturen. För i samma sekund som jag slog upp ögonen insåg jag att jag hade glömt att ställa klockan. Vilken miss! Sjukt att universum ändå väckte mig i tid. Hade annars blivit en kaos morgon och jag hade förmodligen kommit sen till jobbet också.

Nu är larmet ställt, paniken borta och jag ska försöka lura kroppen att det faktiskt är natt igen. Vi får se hur det går.

Degkris mellan bokläsningen

Hej! Nu jäser mina dumma semmelbullar. Ja, jag säger dumma – för det här var inte någon romantisk bakstund och mysig musik i bakgrunden. Det här var ett träningspass för överkroppen. Degen var seg och jag har nu både muskelvärk i armarna och mjölksyra från helvetet efter att ha rullat de där jävlarna. Seriöst, jag övervägde flera gånger att bara öppna fönstret och kasta ut hela degen. Men vi tog oss igenom det tillsammans. Nu ska de i alla fall jäsa i 2–3 timmar (lyxigt ändå), så jag har äntligen fått lite paus. Snart är det bara pensling och swisch in i ugnen. Förhoppningsvis utan någon tragisk olycka!

Som om inte det räckte så fick jag mjöl överallt. På kläderna, i håret, på ställen där mjöl absolut inte hör hemma. Kul! Verkligen toppen. Mellan degkriserna har jag faktiskt hunnit läsa lite i boken, storstädat badrummet och renbäddat gästrummet. Känner mig ändå rätt produktiv trots allt.

Imorgon kväll kommer min fina lillebror hit från Finland. Det ska bli så mysigt att få träffa honom. Han kommer också att närvara på min fasters begravning. Jag kommer tyvärr inte kunna följa med – det är en lång bilresa fram och tillbaka, och med värken i kroppen hade alla vibrationer blivit alldeles för mycket. Det känns såklart tråkigt, men ibland måste man lyssna på kroppen, även när hjärtat vill annat.

Nu ska jag njuta av jäspausen, försöka skaka ur mjölet ur håret och hoppas innerligt att semmelbullarna åtminstone blir goda. Efter allt det här är de skyldiga mig det.