Visar: 21 - 40 av 64 RESULTAT

Känner mig så lost

Hej! Ikväll är en sån där kväll. En jobbig kväll. Hjärnan går på högvarv och kroppen känns som om den glömt hur man slappnar av. Ni vet. Ångest deluxe.

Jag tog lite ångestdämpande. Och det riktigt livsviktiga – stoppade in en snus. Snus är det bästa just nu.  Sen hamnade jag i true crime-träsket igen. ”Hur man hittar en mördare.” sjukt intressant. Sjukt obehagligt. En perfekt kombination när man redan är lite mesig och absolut inte behöver fler saker att grubbla över klockan 23.30. Men ändå, kan inte sluta titta.

Jag låg och tänkte att imorgon har jag inga måsten. Inga krav. Inga tider. En sån där lugn dag. Tills jag kom på Apoteket. Jag måste till hämta ut sömntabletter. Men vet ni vad? Det räknas knappt. Det är nästan self care.

Boken åker i soporna

Hej! Jag är inne i en riktig bokperiod just nu. Ni vet när man bara vill läsa! Så jag började läsa”Det ska bli ett sant nöje att döda dig” av Magdalena Graaf. Men alltså, nej! Jag vet inte. Jag fastnar inte alls, och det känns alltid lite trist när man verkligen vill gilla en bok men det bara inte klickar. 

Och som om det inte vore nog så känns det dessutom som att sidorna ska lossna när som helst. De är typ fasttejpade? Så den boken åker faktiskt ner i soporna. Det var ju synd, men ibland är det okej att ge upp.

Nu ligger jag istället i soffan, invirad i filt, och tittar på Solsidan. Inga krav, inga tejpade sidor, bara mys och lite skratt. Det får räcka för idag. 

Huvudet fullt av brus

Hej. Idag väller tröttheten över mig. På riktigt. Mår illa, känner mig öm i kroppen och helt i obalans. Ångest, huvudvärk och en känsla av att allt bara skaver. Jag är trött och osocial, fast jag egentligen hade hoppats på att må bättre just idag.

Natten var fruktansvärd. Jag har legat och vridit mig i timmar utan att komma till ro. För lite sömn, och som ett brev på posten kom spänningshuvudvärken. Den där som sitter som ett band runt hela huvudet.

Jag vill så gärna få någon timmes sömn nu, men det går inte. Jag kan inte koppla av. Tankarna snurrar konstant. Det känns som att ha huvudet fullt av brus – ni vet ljudet från den svartvita, snöiga tv-bilden på 80-talet. Exakt så låter det i mitt huvud idag.

Idag är en sån dag.

Ett vackert avslut

Hej alla fina! Idag är en sån där dag som känns lite extra i bröstet. Att få lyssna på lillebrors och pappas tankar kring fasters begravningsceremoni var tungt. Både jag och mamma blev djupt berörda, och tårarna kom, helt naturligt.

De beskrev ceremonin så vackert, så stillsamt och varmt, att det nästan gjorde ont – på det där fina sättet. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag hade kunnat vara där, men ni vet hur min värkproblematik sätter sina gränser. Ändå har jag henne så varmt i hjärtat. Finaste faster.

Nu är hon på andra sidan, hos alla andra. Jag kan se det framför mig – hur hon blev varmt mottagen. Det känns tröstande ♡

Omöjlig att sluta titta på

Hej! Jag är så trött ikväll. Alltså trött på sengångar-nivå. Kroppen är trött och huvudet har varit fullt av ångest nästan hela kvällen. Det har varit så jobbigt, men nu har det äntligen släppt lite.

Christoffer har sovit hela dagen, så det känns lite tomt här hemma. Snart ska jag själv gå och lägga mig, och det är så tråkigt att vi knappt hinner umgås alls ikväll. Ibland blir det bara så, men det suger ändå lite.

Jag har krupit ner i soffan med Knutby-serien och alltså, den är så sjuk. För varje avsnitt blir den bara värre och värre. Den ger mig kryp i kroppen, känns obehaglig och nästan äcklig – men samtidigt är den så bra. Helt omöjlig att sluta titta på. Älskar/avskyr den känslan.

Snart är det dags för nya kvällsrutinen – kleta snigelkräm i ansiktet (glansig deluxe), borsta tänderna och försöka varva ner.

Lite tankar bara

Hej! Alltså 00’s musik är ju rena rama nostalgi. Lyssnar på Flo Rida och man dras tillbaka till ungdomens dagar. Helt plötsligt slår det en – jag är 40 år gammal nu. Var åren tagit vägen, det vet jag inte. Men det jag hunnit med är att bli mamma, bli sjuk och vara nära döden. Känner inte att mycket vettigt blivit av egentligen. Men jag är tacksam och glad för det fina i livet – det betyder mest. Och alla fina människor runt omkring mig, guldvärt!

Jag ska strax lämna ifrån mig datorn. Får huvudvärk av för mycket skärmtid.

Dricker begagnat kaffe

Hej! Idag är det jobbdag och jag har det riktigt trevligt. Men nu tog jag en liten paus, mest för att mitt huvud officiellt har checkat ut. Jag tror helt ärligt att jag har pratat för mycket idag. Går det ens? Tydligen. För just nu känns det som om hjärnan behöver en tupplur och ett ”vi hörs imorgon”.

Jag sitter här och lyssnar på Taylor Swift (hon förstår mig i alla livets tillstånd) och dricker kaffe som har blivit uppvärmt. Alltså, kaffe är ju absolut godast nybryggt. Uppvärmt kaffe är mer, ett bevis på att man försöker överleva dagen.

Utanför fönstret snöar det. Jag känner redan hur jag mentalt suckar inför kommande snödagar. Men jag får väl stå ut – det finns ju folk som älskar snö. Jag är inte en av dem, men jag respekterar deras val i livet, haha!

Nu ska jag dricka upp kaffet, låtsas att det är nybryggt och samla ihop de sista hjärncellerna för resten av dagen.

Universum väckte mig

Hej! Nu är jag vaken mitt i natten. Klockan har passerat midnatt och huset är tyst som det bara är när alla andra sover gott. Själv måste jag ha somnat för ungefär en timme sedan – kanske mer – men tydligen bestämde sig min kropp för att ta en mycket kort powernap och sen var det dags att vakna igen.

Det märkligaste var att jag vaknade fortfarande sittandes i sängen. Så det var väl bra att vakna som jag gjorde så jag fick chansen att lägga mig ordentligt. Men nu ligger jag här nerbäddad och ska strax blunda.

Men vet ni vad? Tur i oturen. För i samma sekund som jag slog upp ögonen insåg jag att jag hade glömt att ställa klockan. Vilken miss! Sjukt att universum ändå väckte mig i tid. Hade annars blivit en kaos morgon och jag hade förmodligen kommit sen till jobbet också.

Nu är larmet ställt, paniken borta och jag ska försöka lura kroppen att det faktiskt är natt igen. Vi får se hur det går.

Degkris mellan bokläsningen

Hej! Nu jäser mina dumma semmelbullar. Ja, jag säger dumma – för det här var inte någon romantisk bakstund och mysig musik i bakgrunden. Det här var ett träningspass för överkroppen. Degen var seg och jag har nu både muskelvärk i armarna och mjölksyra från helvetet efter att ha rullat de där jävlarna. Seriöst, jag övervägde flera gånger att bara öppna fönstret och kasta ut hela degen. Men vi tog oss igenom det tillsammans. Nu ska de i alla fall jäsa i 2–3 timmar (lyxigt ändå), så jag har äntligen fått lite paus. Snart är det bara pensling och swisch in i ugnen. Förhoppningsvis utan någon tragisk olycka!

Som om inte det räckte så fick jag mjöl överallt. På kläderna, i håret, på ställen där mjöl absolut inte hör hemma. Kul! Verkligen toppen. Mellan degkriserna har jag faktiskt hunnit läsa lite i boken, storstädat badrummet och renbäddat gästrummet. Känner mig ändå rätt produktiv trots allt.

Imorgon kväll kommer min fina lillebror hit från Finland. Det ska bli så mysigt att få träffa honom. Han kommer också att närvara på min fasters begravning. Jag kommer tyvärr inte kunna följa med – det är en lång bilresa fram och tillbaka, och med värken i kroppen hade alla vibrationer blivit alldeles för mycket. Det känns såklart tråkigt, men ibland måste man lyssna på kroppen, även när hjärtat vill annat.

Nu ska jag njuta av jäspausen, försöka skaka ur mjölet ur håret och hoppas innerligt att semmelbullarna åtminstone blir goda. Efter allt det här är de skyldiga mig det.

Ingen tidspress idag

Hej! Jag vaknade ganska tidigt i morse av smärtor i benet, vilket inte var superkul. Men efter lite värktabletter och en macka i magen känns det ändå helt okej. Planen just nu är faktiskt att försöka somna om en stund till och ge kroppen lite mer vila.

Om orken finns senare idag så tänkte jag baka semlebullar! Alltså hur gott är inte det? Jag fick plötsligt ett sånt där riktigt sug. Jag bad pappa köpa hem kardemumma när han ändå körde iväg till tandläkaren precis.

Annars står storstädning av badrummet på dagens att-göra-lista. Inte det roligaste kanske, men det känns ändå skönt när det är gjort. Och det bästa av allt: ingen tidspress idag. Jag tar det i lugn takt och gör det när det passar.

Nu ska jag krypa ner igen och vila lite till!

Kärlek kommer med fyra ben

Hej! Jag ligger i sängen just nu. Täcket är lite för varmt,  allt är ändå helt perfekt, för bredvid mig ligger Tyra. Min Tyra. Min lilla favorithund. Mitt hjärta i pälsform.


Alltså hur kan man älska någon så här mycket? På riktigt. Det är nästan löjligt. Hon är mitt svansbarn, eller ja, hon har ju ingen svans. Så djurbarn då. Eller livets största kärlek, punkt.


Hon ligger tätt intill, snarkar lite (okej, ganska mycket) och ser helt obekymrad ut över världens alla problem. Som om hennes enda ansvar här i livet är att vara söt och ta upp exakt 80 % av sängen. Vilket hon sköter exemplariskt. Ni förstår kanske inte, men den här hunden har bokstavligen gett mig styrkan att leva. Hon var den som fanns där när jag var i botten. När allt var tungt, när jag inte orkade mer, när dagarna bara gick utan mening. Då fanns hon där. Alltid. Med sin värme, sina ögon och sin närvaro. Älskade Tyra!


Nu har hon varit vid min sida i nio långa år. NIO. Helt galet. Nio år av promenader, skratt, och oändligt mycket kärlek. Och jag hoppas, jag hoppas, att vi får många fler tillsammans.
Ibland kommer de där tankarna smygande. De mörka. De jag önskar att jag inte hade. Tankarna på den dagen hon inte längre finns. De knackar mig på axeln ibland. Jag försöker putta bort dem, tänka på något annat, fokusera på nuet.


Så jag ligger i sängen. Klappar min Tyra. Andas in bulldogg-lukt (ni som vet, ni vet). Och tänker att kärlek ibland kommer med fyra ben, rynkigt ansikte och totalt noll respekt för personligt utrymme. Och det är faktiskt helt perfekt!

Fastnat för en ny bok

Hej! Ikväll började jag läsa en ny bok av Jonas Gardell (En komikers uppväxt.) Jag är redan på sida 55 och måste säga att den är riktigt bra, och dessutom lite småspännande. I min takt betyder det att den med största sannolikhet är utläst imorgon. Ja, om inget dramatiskt händer. Som till exempel, sömn! Haha!

Jag hade egentligen tänkt fortsätta titta på Knutby-serien innan, men tv:n var upptagen just då. Men nu är den ledig, men så fastnade jag med boken istället.

Jag funderar starkt på att göra mig en stor kopp te. Det hade varit väldigt gott faktiskt. Imorgon däremot, då blir det action. Jag ska storstäda hela badrummet. Och när jag säger storstäda menar jag på riktigt. Det är kaos där inne just nu. Smink, smycken och diverse prylar som tydligen har ett eget liv. Plus en imponerande hög med kläder som av någon anledning har hamnat på barnens gamla skötbord. Hur? Varför? Ingen vet. Eller jo, jag vet! Mitt fel! Planen är att sortera, vika, torka hyllor, moppa golv och allmänt låtsas att jag är en person som har full kontroll på sitt hem. Det kommer bli så fräscht när det är klart. Men inte ikväll. Ikväll blir det bok, te och eventuellt lite Knutby… eller så blir det bara kudde. Vi får se vem som vinner.

Det har blivit lite beige

Hej! Nu har jag bakat citronmuffins! Jag har inte provsmakat än, men jag väljer att leva i tron om att de blev sådär perfekt saftiga och goda som man vill att citronmuffins ska vara. I mitt huvud är de redan succé.

Jag fixade även lite mat till mig själv i airfryern. Den senaste tiden har min mat varit, hur ska man säga? Väldigt kreativt begränsad. Mycket grönsaker, lite pommes, ibland fisk – men inte alltid. Jag har helt klart hamnat i en sådan där enformig matperiod igen. Ni vet när man går runt i mataffären, tittar på ALLT men känner att ingenting lockar. Jag inser dock att när suget väl dyker upp på något, då gäller det att skriva ner det direkt. Annars står man där igen med en kyl full av samma gamla råvaror och undrar varför livet känns lite beige.

Idag fick jag dessutom en helt fantastisk bild skickad till mig av Jenna. Jag har redigerat den lite och ljusat upp den, men alltså, herregud vad magisk den är. Vackra Landskrona! Så himla fin, blir alldeles varm av den.

Nu ska jag fixa till ansiktet, bädda ner mig ordentligt i sängen och fortsätta titta på Knutby-serien. Perfekt avslut på dagen! Citronmuffins på det såklart, haha!

Känner mig som en sengångare

Hej! Shit vad trött jag är idag. Eftermiddagen smög sig på och plötsligt kände jag mig som en sladdrig geléklump. Tror ADHD-medicinen packat ihop och gått hem, för helt plötsligt blev jag bara så trött. Fick ställa in boendestödet och sen somnade jag som en liten sjöko i soffan. Vaknade efter en timme av att någon undrade när boendestödet kommer. Hade ju glömt säga att jag ställt in det. Klassiskt mig!

Nu kommer de iallafall nästa tisdag, så det är ju bra. Men jag tror jag får ta medicinen lite senare än klockan 8 på morgonen, annars orkar jag inte med vardagen utan att känna mig som en sengångare

Jag hade planer på att provbaka morotsmuffins idag, men nä, energin räcker inte till. Jag skulle nog bara däcka i mjölet eller något. Så idag får muffins-planerna vila och jag får fortsätta vara en halvsovande sjöko.

Lite snigelkräm till folket

Idag har jag faktiskt mått rätt bra. Alltså inte livet-leker-jag-bra, men helt okej. Stabilt. Skitbra!

Jag skulle hämta ut mina värkmediciner och ångestdämpande på apoteket. Fick vänta i 20 minuter. Tur att man inte var stressad, men fan vad det tog lång tid. Men till slut fick jag min medicin och då blev jag ändå glad. Det är liksom huvudgrejen. Mission completed!

På förmiddagen hängde jag vid Hamnen med Jenna. Väldigt mysigt och väldigt välbehövligt. Som bonus fick jag hudvårdsprodukter av henne som jag är sjukt pepp på att testa. Framför allt den där snigelkrämen. Ja, ni hörde rätt! Min hud är just nu torr, röd och gör ont, så jag hoppas den ska göra någon form av mirakel. Jag har tänkt köpa sån själv men den är ju svindyr, så det här var verkligen jättesnällt. Funkar den så kommer jag absolut unna mig den i framtiden. Och ja… jag har ju Afrikanska Jättesnäckor hemma. Men nej. De ska inte upp i ansiktet. Där går faktiskt min personliga gräns, haha!

Resten av dagen då? Jo, lite snabbstädning. Eller städning-ish. Eller mer: jag plockar lite och låtsas att det räknas. Mer än så orkar jag inte idag, och det får vara helt okej. Jag gör det jag orkar.

Så ja. Det var min dag. Inget märkvärdigt egentligen. Men rätt bra ändå. Och ibland är det mer än nog.

En lugn och mysig dag

Idag har varit en sån där riktigt lugn dag. En sån dag där kroppen säger ifrån och man bara får acceptera läget. Jag har inte kunnat göra så mycket alls utan har mest varit sängliggande. Och vet ni, ibland finns det faktiskt inget annat att göra än att bara lyssna på kroppen och ta det i den takt som går.

Så det har blivit en stillsam dag här hemma. Inga måsten, inga tider att passa. Mest vila, andas och bara vara. Och mitt i allt det lugna så plockade jag fram mina nya målarböcker. Alltså jag älskar verkligen att sitta och måla. Det är så himla rogivande.

När jag målar hamnar jag liksom i min egen lilla bubbla. Allt runt omkring försvinner en stund och det enda som finns är färgerna, pappret och nuet. Det är som terapi fast billigare, haha! Alla vuxna borde måla! Man sitter där, fokuserad, lugn och har faktiskt riktigt roligt samtidigt. Det gör så gott för både hjärnan och hjärtat.

Så där har jag legat och suttit om vartannat idag, med färgpennor utspridda lite överallt och täcket uppdraget. En väldigt snäll dag mot mig själv, helt enkelt.

Och imorgon… åh, imorgon ser jag verkligen fram emot!

Då ska jag till Hamnen och träffa bästa Johanna och Jenna. Det ska bli så mysigt. Några timmar med prat, kaffe och lite pyssel – precis så som jag gillar det. Inget stressigt, bara häng, skratt och fina samtal.

Jag älskar verkligen mitt lilla gäng där. Det är så fint att ha människor som man bara kan vara sig själv med, där allt känns enkelt och tryggt. Bara sitta ner, dricka kaffe och prata om livet i stort och smått.

Så även om idag varit väldigt lugn och stilla så känns det som att jag laddat upp på bästa sätt inför imorgon. Det ska bli en bra dag, det känner jag på mig. En sån där dag som fyller på med lite extra värme.

Nu ska jag fortsätta ta det lugnt, kanske måla lite till och bara njuta av kvällen. Ibland är det faktiskt de här enkla dagarna som betyder mest ♡

Lite förhoppningsfull

Idag har verkligen varit en sådan där dag som bara försvinner. Timmarna gick fort, trots att jag faktiskt sov ända till klockan 13. Och vet ni – det behövdes. Jag var helt slut när jag vaknade och det kändes som att kroppen bara sa ifrån och krävde vila. Ibland får man faktiskt bara acceptera det och släppa alla måsten.

Dagen har varit lite upp och ner psykiskt. Jag har haft en sån där diffus ångestklump i kroppen, ni vet när den bara ligger där och gnager utan någon tydlig anledning. Inte jättekul, men ångestmedicinen har ändå hjälpt lite och gjort det hela mer hanterbart. Det är små steg, men de räknas.

Nu ligger jag i sängen tillsammans med Tyra och fortsätter titta på Knutby-serien på TV4 Play. Alltså… jag är HELT fast. Den är så otroligt bra och samtidigt så obehaglig. En sådan serie som man inte kan sluta titta på, trots att man egentligen borde blunda ibland, haha!

Idag fick jag också utskrivet lite starkare värktabletter som jag ska hämta ut imorgon. Jag hoppas verkligen att de kan hjälpa mig mer i vardagen. Att jag kanske får lite mer energi, lite mer ork att göra vanliga saker utan att allt tar slut direkt. Fibromyalgin gör sig påmind i hela kroppen och smärtan kan vara riktigt dränerande, både fysiskt och mentalt.

Men trots allt detta känner jag mig ändå hoppfull. Det kanske inte är en toppendag, men det är en dag som gick, och det är okej. Ibland är det precis tillräckligt. Nu ska jag bara fortsätta vila, mysa med Tyra och låta serien rulla vidare.

Det värmer i hjärtat

Helgen har varit rätt jobbig. Smärtorna har varit extra påtagliga, särskilt i fredags och igår, och kroppen har verkligen sagt ifrån. Fibromyalgin är inte nådig ibland, och den här helgen har varit en sån där som tär både fysiskt och mentalt.

Samtidigt har jag haft Christoffer här, och det har varit så mysigt. Jag har verkligen saknat honom. Det betyder mycket att få ha honom nära, och det har varit skönt att inte sova ensam. Man märker hur mycket det gör, särskilt när man är särbos. Som tur är kommer han igen på torsdag, och det ger mig något fint att se fram emot.

Idag hämtade jag ut min ADHD-medicin. Just nu har jag huvudvärk, mår illa och har ont i hela kroppen, så dagen har inte varit den bästa. Försöker lyssna på kroppen så gott det går, även om det är frustrerande när man bara vill må bättre.

Ikväll umgicks jag lite med mamma, och det var både roligt och mysigt. Vi skrattade massor, såna där skratt som verkligen värmer inifrån. Älskar mamma – hon betyder så mycket för mig.

Nu ligger jag bara ner och försöker fokusera på något annat, försöker ”glömma” värken för en stund, men det är lättare sagt än gjort. Jävla fibromyalgi.

Imorgon börjar en ny vecka. Jag hoppas såklart på en bra sådan, men försöker att inte ha för höga förväntningar. En dag i taget får räcka just nu.

Min själsliga syster

Alltså… vissa människor är bara menade att finnas i ens liv. Johanna är inte bara min bästa vän – hon är min själssyster, min mentala tvilling och beviset på att universum ibland faktiskt gör helt rätt.

Vi har känt varandra i över 20 år. Vi har ALDRIG träffats. Ändå synkar vi bättre än folk som bor ihop. Förklara det om ni kan. Våra hjärnor high-fivar varandra konstant.

Johanna ger mig så mycket skratt att det är ett under att jag fortfarande har hela möbler kvar. Ibland är hon så rolig att jag ramlar av soffan. På riktigt. Skrattgråt, andnöd, ”jag-kan-inte-resa-mig” nivå. Älskade lilla människa alltså.

Och att hon står ut med mig? Det är fan ett mirakel. Jag är ju inte direkt standardmodell. Men kanske är det just därför jag är one in a million och helt orimligt amazing. Och tillsammans? Ja, då är vi två one in a million. Det blir liksom för mycket greatness i samma vänskap.

Det ENDA som fattas oss nu är systermuggar. Matchande. Heliga. Hon sitter i ena änden av landet, jag i den andra, och där sitter vi ändå och sörplar kaffe samtidigt ur våra systermuggar. Distansvänskap deluxe. Mysfaktor 10/10!

När vi blir gamla ska vi bo grannar. Ingen diskussion. Vi kommer sitta på varsin veranda, skrika till varandra, dricka kaffe, skratta åt exakt samma saker och vara de där tanterna folk undrar lite över. Det är drömmen. Det är LIVET.

Tack Johanna, för att du alltid finns där. När jag faller, när jag flyger och när jag bara är allmänt jag. Du är konstant. Och det är ovärderligt.

Själssystrar. För alltid ♥

Det känns helt underbart

Idag har varit en sådan där dag med många intryck. Lite trött i huvudet, lite mycket på en gång. Men trots det vill jag verkligen säga att det har varit en fin dag. Jag försöker bli bättre på att fokusera på det som är bra, det som faktiskt ger lugn och glädje – och idag fanns det mycket av just det.

Vi kan bocka av den här dagen nu. Imorgon börjar helgen – och det känns helt underbart!

När jag kom hem från jobbet landade jag direkt. Jag har ätit gott, vilat och umgåtts med mamma och pappa, vilket alltid ger mig ro i själen. Jag tog också tag i de allra sista julgrejerna här hemma. Tydligen hade vi helt glömt bort juldukarna, men nu är de undanplockade och ersatta med nya fina dukar. Så skönt att det blev gjort.

Ikväll har jag även tvättat, bland annat våra nya sängkläder som Christoffer ska bädda med. Det finns få saker som slår känslan av att krypa ner i en renbäddad säng – det ska verkligen bli underbart.

Nu har jag ätit kvällsmat och kör lite multitasking – tittar på en dokumentär, pratar lite med Christoffer, skriver av mig och börjar känna hur kroppen varvar ner. Snart är det dags att sova.