Visar: 21 - 40 av 55 RESULTAT

Ingen tidspress idag

Hej! Jag vaknade ganska tidigt i morse av smärtor i benet, vilket inte var superkul. Men efter lite värktabletter och en macka i magen känns det ändå helt okej. Planen just nu är faktiskt att försöka somna om en stund till och ge kroppen lite mer vila.

Om orken finns senare idag så tänkte jag baka semlebullar! Alltså hur gott är inte det? Jag fick plötsligt ett sånt där riktigt sug. Jag bad pappa köpa hem kardemumma när han ändå körde iväg till tandläkaren precis.

Annars står storstädning av badrummet på dagens att-göra-lista. Inte det roligaste kanske, men det känns ändå skönt när det är gjort. Och det bästa av allt: ingen tidspress idag. Jag tar det i lugn takt och gör det när det passar.

Nu ska jag krypa ner igen och vila lite till!

Kärlek kommer med fyra ben

Hej! Jag ligger i sängen just nu. Täcket är lite för varmt,  allt är ändå helt perfekt, för bredvid mig ligger Tyra. Min Tyra. Min lilla favorithund. Mitt hjärta i pälsform.


Alltså hur kan man älska någon så här mycket? På riktigt. Det är nästan löjligt. Hon är mitt svansbarn, eller ja, hon har ju ingen svans. Så djurbarn då. Eller livets största kärlek, punkt.


Hon ligger tätt intill, snarkar lite (okej, ganska mycket) och ser helt obekymrad ut över världens alla problem. Som om hennes enda ansvar här i livet är att vara söt och ta upp exakt 80 % av sängen. Vilket hon sköter exemplariskt. Ni förstår kanske inte, men den här hunden har bokstavligen gett mig styrkan att leva. Hon var den som fanns där när jag var i botten. När allt var tungt, när jag inte orkade mer, när dagarna bara gick utan mening. Då fanns hon där. Alltid. Med sin värme, sina ögon och sin närvaro. Älskade Tyra!


Nu har hon varit vid min sida i nio långa år. NIO. Helt galet. Nio år av promenader, skratt, och oändligt mycket kärlek. Och jag hoppas, jag hoppas, att vi får många fler tillsammans.
Ibland kommer de där tankarna smygande. De mörka. De jag önskar att jag inte hade. Tankarna på den dagen hon inte längre finns. De knackar mig på axeln ibland. Jag försöker putta bort dem, tänka på något annat, fokusera på nuet.


Så jag ligger i sängen. Klappar min Tyra. Andas in bulldogg-lukt (ni som vet, ni vet). Och tänker att kärlek ibland kommer med fyra ben, rynkigt ansikte och totalt noll respekt för personligt utrymme. Och det är faktiskt helt perfekt!

Fastnat för en ny bok

Hej! Ikväll började jag läsa en ny bok av Jonas Gardell (En komikers uppväxt.) Jag är redan på sida 55 och måste säga att den är riktigt bra, och dessutom lite småspännande. I min takt betyder det att den med största sannolikhet är utläst imorgon. Ja, om inget dramatiskt händer. Som till exempel, sömn! Haha!

Jag hade egentligen tänkt fortsätta titta på Knutby-serien innan, men tv:n var upptagen just då. Men nu är den ledig, men så fastnade jag med boken istället.

Jag funderar starkt på att göra mig en stor kopp te. Det hade varit väldigt gott faktiskt. Imorgon däremot, då blir det action. Jag ska storstäda hela badrummet. Och när jag säger storstäda menar jag på riktigt. Det är kaos där inne just nu. Smink, smycken och diverse prylar som tydligen har ett eget liv. Plus en imponerande hög med kläder som av någon anledning har hamnat på barnens gamla skötbord. Hur? Varför? Ingen vet. Eller jo, jag vet! Mitt fel! Planen är att sortera, vika, torka hyllor, moppa golv och allmänt låtsas att jag är en person som har full kontroll på sitt hem. Det kommer bli så fräscht när det är klart. Men inte ikväll. Ikväll blir det bok, te och eventuellt lite Knutby… eller så blir det bara kudde. Vi får se vem som vinner.

Det har blivit lite beige

Hej! Nu har jag bakat citronmuffins! Jag har inte provsmakat än, men jag väljer att leva i tron om att de blev sådär perfekt saftiga och goda som man vill att citronmuffins ska vara. I mitt huvud är de redan succé.

Jag fixade även lite mat till mig själv i airfryern. Den senaste tiden har min mat varit, hur ska man säga? Väldigt kreativt begränsad. Mycket grönsaker, lite pommes, ibland fisk – men inte alltid. Jag har helt klart hamnat i en sådan där enformig matperiod igen. Ni vet när man går runt i mataffären, tittar på ALLT men känner att ingenting lockar. Jag inser dock att när suget väl dyker upp på något, då gäller det att skriva ner det direkt. Annars står man där igen med en kyl full av samma gamla råvaror och undrar varför livet känns lite beige.

Idag fick jag dessutom en helt fantastisk bild skickad till mig av Jenna. Jag har redigerat den lite och ljusat upp den, men alltså, herregud vad magisk den är. Vackra Landskrona! Så himla fin, blir alldeles varm av den.

Nu ska jag fixa till ansiktet, bädda ner mig ordentligt i sängen och fortsätta titta på Knutby-serien. Perfekt avslut på dagen! Citronmuffins på det såklart, haha!

Känner mig som en sengångare

Hej! Shit vad trött jag är idag. Eftermiddagen smög sig på och plötsligt kände jag mig som en sladdrig geléklump. Tror ADHD-medicinen packat ihop och gått hem, för helt plötsligt blev jag bara så trött. Fick ställa in boendestödet och sen somnade jag som en liten sjöko i soffan. Vaknade efter en timme av att någon undrade när boendestödet kommer. Hade ju glömt säga att jag ställt in det. Klassiskt mig!

Nu kommer de iallafall nästa tisdag, så det är ju bra. Men jag tror jag får ta medicinen lite senare än klockan 8 på morgonen, annars orkar jag inte med vardagen utan att känna mig som en sengångare

Jag hade planer på att provbaka morotsmuffins idag, men nä, energin räcker inte till. Jag skulle nog bara däcka i mjölet eller något. Så idag får muffins-planerna vila och jag får fortsätta vara en halvsovande sjöko.

Lite snigelkräm till folket

Idag har jag faktiskt mått rätt bra. Alltså inte livet-leker-jag-bra, men helt okej. Stabilt. Skitbra!

Jag skulle hämta ut mina värkmediciner och ångestdämpande på apoteket. Fick vänta i 20 minuter. Tur att man inte var stressad, men fan vad det tog lång tid. Men till slut fick jag min medicin och då blev jag ändå glad. Det är liksom huvudgrejen. Mission completed!

På förmiddagen hängde jag vid Hamnen med Jenna. Väldigt mysigt och väldigt välbehövligt. Som bonus fick jag hudvårdsprodukter av henne som jag är sjukt pepp på att testa. Framför allt den där snigelkrämen. Ja, ni hörde rätt! Min hud är just nu torr, röd och gör ont, så jag hoppas den ska göra någon form av mirakel. Jag har tänkt köpa sån själv men den är ju svindyr, så det här var verkligen jättesnällt. Funkar den så kommer jag absolut unna mig den i framtiden. Och ja… jag har ju Afrikanska Jättesnäckor hemma. Men nej. De ska inte upp i ansiktet. Där går faktiskt min personliga gräns, haha!

Resten av dagen då? Jo, lite snabbstädning. Eller städning-ish. Eller mer: jag plockar lite och låtsas att det räknas. Mer än så orkar jag inte idag, och det får vara helt okej. Jag gör det jag orkar.

Så ja. Det var min dag. Inget märkvärdigt egentligen. Men rätt bra ändå. Och ibland är det mer än nog.

En lugn och mysig dag

Idag har varit en sån där riktigt lugn dag. En sån dag där kroppen säger ifrån och man bara får acceptera läget. Jag har inte kunnat göra så mycket alls utan har mest varit sängliggande. Och vet ni, ibland finns det faktiskt inget annat att göra än att bara lyssna på kroppen och ta det i den takt som går.

Så det har blivit en stillsam dag här hemma. Inga måsten, inga tider att passa. Mest vila, andas och bara vara. Och mitt i allt det lugna så plockade jag fram mina nya målarböcker. Alltså jag älskar verkligen att sitta och måla. Det är så himla rogivande.

När jag målar hamnar jag liksom i min egen lilla bubbla. Allt runt omkring försvinner en stund och det enda som finns är färgerna, pappret och nuet. Det är som terapi fast billigare, haha! Alla vuxna borde måla! Man sitter där, fokuserad, lugn och har faktiskt riktigt roligt samtidigt. Det gör så gott för både hjärnan och hjärtat.

Så där har jag legat och suttit om vartannat idag, med färgpennor utspridda lite överallt och täcket uppdraget. En väldigt snäll dag mot mig själv, helt enkelt.

Och imorgon… åh, imorgon ser jag verkligen fram emot!

Då ska jag till Hamnen och träffa bästa Johanna och Jenna. Det ska bli så mysigt. Några timmar med prat, kaffe och lite pyssel – precis så som jag gillar det. Inget stressigt, bara häng, skratt och fina samtal.

Jag älskar verkligen mitt lilla gäng där. Det är så fint att ha människor som man bara kan vara sig själv med, där allt känns enkelt och tryggt. Bara sitta ner, dricka kaffe och prata om livet i stort och smått.

Så även om idag varit väldigt lugn och stilla så känns det som att jag laddat upp på bästa sätt inför imorgon. Det ska bli en bra dag, det känner jag på mig. En sån där dag som fyller på med lite extra värme.

Nu ska jag fortsätta ta det lugnt, kanske måla lite till och bara njuta av kvällen. Ibland är det faktiskt de här enkla dagarna som betyder mest ♡

Lite förhoppningsfull

Idag har verkligen varit en sådan där dag som bara försvinner. Timmarna gick fort, trots att jag faktiskt sov ända till klockan 13. Och vet ni – det behövdes. Jag var helt slut när jag vaknade och det kändes som att kroppen bara sa ifrån och krävde vila. Ibland får man faktiskt bara acceptera det och släppa alla måsten.

Dagen har varit lite upp och ner psykiskt. Jag har haft en sån där diffus ångestklump i kroppen, ni vet när den bara ligger där och gnager utan någon tydlig anledning. Inte jättekul, men ångestmedicinen har ändå hjälpt lite och gjort det hela mer hanterbart. Det är små steg, men de räknas.

Nu ligger jag i sängen tillsammans med Tyra och fortsätter titta på Knutby-serien på TV4 Play. Alltså… jag är HELT fast. Den är så otroligt bra och samtidigt så obehaglig. En sådan serie som man inte kan sluta titta på, trots att man egentligen borde blunda ibland, haha!

Idag fick jag också utskrivet lite starkare värktabletter som jag ska hämta ut imorgon. Jag hoppas verkligen att de kan hjälpa mig mer i vardagen. Att jag kanske får lite mer energi, lite mer ork att göra vanliga saker utan att allt tar slut direkt. Fibromyalgin gör sig påmind i hela kroppen och smärtan kan vara riktigt dränerande, både fysiskt och mentalt.

Men trots allt detta känner jag mig ändå hoppfull. Det kanske inte är en toppendag, men det är en dag som gick, och det är okej. Ibland är det precis tillräckligt. Nu ska jag bara fortsätta vila, mysa med Tyra och låta serien rulla vidare.

Det värmer i hjärtat

Helgen har varit rätt jobbig. Smärtorna har varit extra påtagliga, särskilt i fredags och igår, och kroppen har verkligen sagt ifrån. Fibromyalgin är inte nådig ibland, och den här helgen har varit en sån där som tär både fysiskt och mentalt.

Samtidigt har jag haft Christoffer här, och det har varit så mysigt. Jag har verkligen saknat honom. Det betyder mycket att få ha honom nära, och det har varit skönt att inte sova ensam. Man märker hur mycket det gör, särskilt när man är särbos. Som tur är kommer han igen på torsdag, och det ger mig något fint att se fram emot.

Idag hämtade jag ut min ADHD-medicin. Just nu har jag huvudvärk, mår illa och har ont i hela kroppen, så dagen har inte varit den bästa. Försöker lyssna på kroppen så gott det går, även om det är frustrerande när man bara vill må bättre.

Ikväll umgicks jag lite med mamma, och det var både roligt och mysigt. Vi skrattade massor, såna där skratt som verkligen värmer inifrån. Älskar mamma – hon betyder så mycket för mig.

Nu ligger jag bara ner och försöker fokusera på något annat, försöker ”glömma” värken för en stund, men det är lättare sagt än gjort. Jävla fibromyalgi.

Imorgon börjar en ny vecka. Jag hoppas såklart på en bra sådan, men försöker att inte ha för höga förväntningar. En dag i taget får räcka just nu.

Min själsliga syster

Alltså… vissa människor är bara menade att finnas i ens liv. Johanna är inte bara min bästa vän – hon är min själssyster, min mentala tvilling och beviset på att universum ibland faktiskt gör helt rätt.

Vi har känt varandra i över 20 år. Vi har ALDRIG träffats. Ändå synkar vi bättre än folk som bor ihop. Förklara det om ni kan. Våra hjärnor high-fivar varandra konstant.

Johanna ger mig så mycket skratt att det är ett under att jag fortfarande har hela möbler kvar. Ibland är hon så rolig att jag ramlar av soffan. På riktigt. Skrattgråt, andnöd, ”jag-kan-inte-resa-mig” nivå. Älskade lilla människa alltså.

Och att hon står ut med mig? Det är fan ett mirakel. Jag är ju inte direkt standardmodell. Men kanske är det just därför jag är one in a million och helt orimligt amazing. Och tillsammans? Ja, då är vi två one in a million. Det blir liksom för mycket greatness i samma vänskap.

Det ENDA som fattas oss nu är systermuggar. Matchande. Heliga. Hon sitter i ena änden av landet, jag i den andra, och där sitter vi ändå och sörplar kaffe samtidigt ur våra systermuggar. Distansvänskap deluxe. Mysfaktor 10/10!

När vi blir gamla ska vi bo grannar. Ingen diskussion. Vi kommer sitta på varsin veranda, skrika till varandra, dricka kaffe, skratta åt exakt samma saker och vara de där tanterna folk undrar lite över. Det är drömmen. Det är LIVET.

Tack Johanna, för att du alltid finns där. När jag faller, när jag flyger och när jag bara är allmänt jag. Du är konstant. Och det är ovärderligt.

Själssystrar. För alltid ♥

Det känns helt underbart

Idag har varit en sådan där dag med många intryck. Lite trött i huvudet, lite mycket på en gång. Men trots det vill jag verkligen säga att det har varit en fin dag. Jag försöker bli bättre på att fokusera på det som är bra, det som faktiskt ger lugn och glädje – och idag fanns det mycket av just det.

Vi kan bocka av den här dagen nu. Imorgon börjar helgen – och det känns helt underbart!

När jag kom hem från jobbet landade jag direkt. Jag har ätit gott, vilat och umgåtts med mamma och pappa, vilket alltid ger mig ro i själen. Jag tog också tag i de allra sista julgrejerna här hemma. Tydligen hade vi helt glömt bort juldukarna, men nu är de undanplockade och ersatta med nya fina dukar. Så skönt att det blev gjort.

Ikväll har jag även tvättat, bland annat våra nya sängkläder som Christoffer ska bädda med. Det finns få saker som slår känslan av att krypa ner i en renbäddad säng – det ska verkligen bli underbart.

Nu har jag ätit kvällsmat och kör lite multitasking – tittar på en dokumentär, pratar lite med Christoffer, skriver av mig och börjar känna hur kroppen varvar ner. Snart är det dags att sova.

Älskade Vilde

Men titta vad fin min lilla Vilde är! Han är från min egna uppfödning (Syrénkullen) och han är världens snällaste kille. Han har blivit pappa för andra gången nu, till Stormkullen och Winterkullen. Han har verkligen lämnat jättefina ungar efter sig. Jag fick ju fram både siameser och russian silver från Stormkullen så det gjorde mig så himla lycklig! Såklart behöll jag en siameshane som heter Bobo, en siameshona som heter Stella och en russian silver hona som heter Ronja.

Här sitter Vilde och tittar nyfiket på mig under matning ♥

Det bygger självkänsla

Idag hade vi möte på jobbet. Jag satt där och försökte fokusera, verkligen försökte. Men tankarna fladdrade, fastnade på ljud, ord som försvann lika snabbt som de kom. ADHD gör det inte alltid lätt att vara “med” på det sätt som förväntas.

Ibland kan jag känna mig dum för det. Som att jag borde kunna skärpa mig mer. Men idag försöker jag vara snäll mot mig själv. För mitt i allt detta finns något som väger tyngre än svårigheten att fokusera. Jag har ett jobb. Ett jobb jag är stolt över. Jag är stolt över att jag fick den här arbetsplatsen. Stolt över att någon såg något i mig och sa ”du hör hemma här”.

Det kan hända alla. Det kan hända vem som helst. Alla kan falla. Alla kan misslyckas. Alla kan göra ett misstag. Men alla kan resa sig och bli starka igen.

Att få tillhöra ett sammanhang betyder mer än jag ibland vågar erkänna. Här känner jag mig behövd. Jag är inte bara “den med ADHD och Autism”, utan en person som bidrar, som räknas, som är viktig. Och det gör något med mig. Det bygger självkänsla, lite i taget.

Så även om möten är svåra, även om fokus glider iväg, så sitter jag där med en känsla av tacksamhet. Jag är här. Jag duger. Jag gör mitt bästa.

Han finns bland stjärnorna

Hej! Titta på min fina Sixten som jag har på min nyckelknippa. Världens snällaste och gosigaste katt. Jag saknar honom väldigt mycket, tyvärr fick han somna in för snart ett år sedan, han hade blivit skadan och när vi var hos veterinären hittade dom även cancer i munnen på honom. Det kom som en chock, han var så dålig, så ett snabbt beslut behövdes tas, det var ett tufft beslut.

Jag har fått paket från Apotea idag, men jag tror inte att jag orkar hämta ut det idag. Ska handla på ICA och paketet har kommit till Willys, orkar inte flänga runt på flera ställen idag. Jag ska ändå till stan imorgon för jag ska till psykiatrin och vi ska prata om min ADHD medicinering, hur det fungerar och lite prover.

Fokusera på mig själv

Hej! Jag sitter här och undrar hur livet kommer se ut för mig i framtiden. Kommer den vara god, eller kommer den vara elak mot mig? Jag orkar inte med mer motgångar. Men jag lär fortsätta behöva kriga för ett bättre liv för mig själv. Jag måste placera mig själv i fokus nu, med stöd från familj och vänner hade vägen känts enklare på något vis.

Imorgon kommer Christoffer igen och det ska bli roligt! Jag tror det närmar sig två veckor nu. Snart är han här, yay!

Snart ska jag inta min lunch och sen ska vi ha husmöte här på jobbet.

Inte för honom

Det var många år sedan jag lämnade honom. Ändå finns han kvar i mitt liv, inte som människa, utan som ett eko. Ett minne av manipulation, rädsla och långsam nedbrytning.

Jag levde i en sjuk relation med en narcissist. En människa som saknade empati, som vred verkligheten tills jag började tvivla på mig själv. Jag anmälde honom en gång. Ingenting hände. Som så ofta förr tystnade historien där. Idag fick jag veta att han är dömd. För försök till utnyttjande av barn för sexuell posering och för sexuellt ofredande. Det slog luften ur mig. Inte för att jag blev förvånad. Utan för att sanningen till slut hann ikapp honom. Jag var inte ensam.

Det var aldrig “bara jag”. Det var aldrig överdrivet, aldrig inbillat, aldrig för känsligt. När rättvisan kommer sent betyder det inte att den är mindre sann. Det finns en särskild sorts ilska som föds när någon går fri alldeles för länge. En ilska över alla år av tystnad. Över alla som inte blev trodda. Över alla som bar skulden som aldrig var deras.

Han förtjänar konsekvenser. Inte mitt hat. Inte mitt liv. Bara konsekvenser.

Själv sitter jag på jobbet idag. Trött ända in i ögonen, som om jag skulle behöva droppa kaffe rakt in i synen för att orka. Livet pågår märkligt nog samtidigt som världen skakar. Snart ska jag skriva till tidningen. Kanske blir det faktasidor. Kanske om Columbus. Ironiskt ändå, hur man kan skriva om upptäcktsresor när man själv precis återupptäckt en gammal sanning.

Det här inlägget är inte för honom.

Det är för mig. Och för dig som läser och kanske känner igen dig. Du var inte ensam. Du var aldrig svag. Och sanningen har ett långsamt steg men den stannar inte.

Hoppas på en kravlös dag

Just nu mår jag inte bra.

Värken i kroppen är konstant – fibromyalgin och diskbråcket gör sig påminda hela tiden. Sömnen blir lidande och nätterna är tuffa. Jag är inte varm, men ändå vaknar jag genomsvettig, om och om igen. Det är otroligt påfrestande och sjukt jobbigt att aldrig få riktig vila.

På fredag var det tänkt att jag skulle gå på en klassträff som jag sett fram emot länge, men kroppen säger ifrån. Det gör ont att behöva ställa in något som varit så efterlängtat, men just nu räcker inte krafterna till.

Imorgon är det jobb, och idag handlar mycket om att samla energi. Jag vill verkligen kunna sköta jobbet så bra jag bara kan, och därför hoppas jag på en lugn och kravlös dag idag. Städningen tog jag igår – och det är jag faktiskt stolt över. Små saker, men de betyder mycket när orken är begränsad.

Idag återstår bara en sak: att baka en tomat- och mozzarellapaj så jag har matlåda till imorgon. Hoppas den blir amazing!

Vår efterlängtade Winterkull

Godmorgon! Jag vet inte om jag nämnt i bloggen om att vår efterlängtade Winterkullen föddes i onsdags med raketfart, alltså exakt en vecka sedan. Vi har tyvärr förlorat några stycken men vi har fem sötnosar som växer så det knakar. Färgerna ska bli så spännande att se!

I söndags kom även Stjärnkullen som jag sett så fram emot, detta för att vår fina rex hane är pappa till kullen, så det ska bli otroligt kul om det finns några rex pälsade bebisar i kullen. Det hoppas jag verkligen för det är något jag velat ha in i min avel. Jag kommer definitivt behålla en hona då!

En bild på Winterkullen ♥

Då var denna veckan slut

Hej! Då var denna veckan slut. Jag bara skakar på huvudet alltså, är så fysiskt utmattad. Idag orkade jag iallafall åka till stan, skicka paket och att handla snabbt med mamma. Mer orkade jag inte idag. Maten skötte sig själv i ugnen så det var toppen.

Jag började se en ny film som heter ”Primate”. Tycker skräckisar som involverar djur är sjukt spännande och läskiga. Denna filmen började bra men blev dryg senare in i filmen vilket var synd, för då tappar jag fokus och vill inte se mer. Så det blev inte en hel film alltså.

Idag föddes äntligen Stjärnkullen, men jag vet tyvärr inte antalet ännu för jag lämnar mamman ifred. Jag såg iallafall att i Winterkullen är där bara helfärgade, tre mörka och två väldigt ljuda. De ljusa blir nog beige som sin mamma ♥

Vill se mer dokumentärer

Hej! Jag började se en sjuk dokumentär igår på Tv4Play som heter ”Don’t date Brandon”. Jag fick såna chills när jag började se den. Drogs lite tillbaka till livet efter jag dumpade mitt ex. Han hade kunnat vara en kopia av mannen i dokumentären. Hur som helst, väldigt fängslande och ska fortsätta se den snart. Den är så jobbig att se ändå. Men vill se klart den!

Jag har precis varit ute hos råttorna och bara myst med dom. Winterkullen föddes i onsdags och jag trodde inte de skulle klara sig, men jag tror de mår bra nu. De har varit så efterlängtade! Tyvärr har bara fem stycken överlevt. Vi väntar en till kull nu i dagarna som ska kallas Stjärnkullen. Jag hoppas allt kommer gå bra!