Lucy Helgen har varit rätt jobbig. Smärtorna har varit extra påtagliga, särskilt i fredags och igår, och kroppen har verkligen sagt ifrån. Fibromyalgin är inte nådig ibland, och den här helgen har varit en sån där som tär både fysiskt och mentalt.
Samtidigt har jag haft Christoffer här, och det har varit så mysigt. Jag har verkligen saknat honom. Det betyder mycket att få ha honom nära, och det har varit skönt att inte sova ensam. Man märker hur mycket det gör, särskilt när man är särbos. Som tur är kommer han igen på torsdag, och det ger mig något fint att se fram emot.
Idag hämtade jag ut min ADHD-medicin. Just nu har jag huvudvärk, mår illa och har ont i hela kroppen, så dagen har inte varit den bästa. Försöker lyssna på kroppen så gott det går, även om det är frustrerande när man bara vill må bättre.
Ikväll umgicks jag lite med mamma, och det var både roligt och mysigt. Vi skrattade massor, såna där skratt som verkligen värmer inifrån. Älskar mamma – hon betyder så mycket för mig.
Nu ligger jag bara ner och försöker fokusera på något annat, försöker ”glömma” värken för en stund, men det är lättare sagt än gjort. Jävla fibromyalgi.
Imorgon börjar en ny vecka. Jag hoppas såklart på en bra sådan, men försöker att inte ha för höga förväntningar. En dag i taget får räcka just nu.
