Lucy Hej alla fina! Idag är en sån där dag som känns lite extra i bröstet. Att få lyssna på lillebrors och pappas tankar kring fasters begravningsceremoni var tungt. Både jag och mamma blev djupt berörda, och tårarna kom, helt naturligt.
De beskrev ceremonin så vackert, så stillsamt och varmt, att det nästan gjorde ont – på det där fina sättet. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag hade kunnat vara där, men ni vet hur min värkproblematik sätter sina gränser. Ändå har jag henne så varmt i hjärtat. Finaste faster.
Nu är hon på andra sidan, hos alla andra. Jag kan se det framför mig – hur hon blev varmt mottagen. Det känns tröstande ♡
