Visar: 1 - 20 av 20 RESULTAT

Hur mycket orkar jag?

Alltså den här veckan. Jag har så många negativa kommentarer om den att jag knappt orkar rada upp dem. Värken har varit helt brutal. Det har varit sjukhusbesök, oro och en konstant klump i magen – mest för mamma. Min älskade mamma. Hon opererades i måndags bland annat, och som tur är mår hon okej nu. Bara det är ju en enorm lättnad.

I tisdags var planen att följa med henne till sjukhuset igen, men min kropp hade helt andra planer. Den skrek rakt ut nej. Jag kunde knappt lyfta armen och blev kvar i sängen mycket längre än tänkt. När de väl var på väg hem försökte jag i alla fall plocka undan och städa lite. Försökte iallafall. Kroppen var inte glad på mig.

Igår var det jobbdag. Och ja, det var kämpigt. Jag bet ihop, drog på mitt bästa ansikte och försökte dölja smärtan. Men, jag hade faktiskt otroligt kul. Jag längtar redan tillbaka till nästa vecka. Jag har alltid roligt där även om kroppen dummar sig. 

Idag var det dags för ännu en smärtundersökning. Ni vet, den där klassiska, de klämmer, känner, antecknar medan man själv sitter och gråter – ja, jag grät faktiskt. Känns som ingen vill fatta! Resultatet var 12 av 12 i smärtpoäng. Det kändes så dumt, för jag har gjort detta tre gånger nu och fattar inte varför man ska börja på ett igen. Känns som bortkastade pengar. Det betyder också att remissen äntligen skickas till smärtkliniken i Lund. Sen lär det väl ta tid innan jag får en tid där, men ändå. Ett steg fram.

Som om det inte räckte har det varit strul med både myndigheter och vården idag också. Jag känner mig helt sönderstressad och nästan kvävd av allt. Men nu har jag bestämt mig för att lägga det åt sidan tills på måndag. Det är ju faktiskt helg. Punkt!

Jag tog emot ett TUNGT paket från Matsmart för en stund sen och det högg till som en kniv i ländryggen. Nu kan jag knappt vrida eller vända mig. Är det så här ryggskott känns?

Veckans absoluta höjdpunkt då? Jag har köpt massor av nya böcker! Och jag längtar verkligen efter att börja läsa dem. Det är nog det bästa som hänt den här veckan, om jag ska vara ärlig. Just nu fortsätter jag läsa Viktor Frisks bok, invirad i en filt och med ambitionen att inte röra mig mer än nödvändigt.

Fibroskov och djurmys

Hej! De senaste dagarna har jag haft ett rejält fibroskov och jag har verkligen mått skit. Alltså riktigt sämst. Idag fick jag tyvärr sjukanmäla mig, för smärtan sitter i hela kroppen och energin är typ obefintlig. Just nu tycker jag faktiskt väldigt synd om mig själv – och det får man ibland.

Igår var fruktansvärt jobbig. Jag låg mer eller mindre sängliggande hela dagen och mådde så himla illa. Mot sen eftermiddag lyckades jag ändå samla ihop lite kraft och åka och handla mat. Det blev en snabb vända, för mer än så orkade jag inte.

Jag har inte haft energi till något annat alls. Idag var jag tvungen att åka och hämta ut medicinerna jag beställde från Meds häromdagen. Jag glömde ju hämta dem igår, och de kan ju inte ligga hur länge som helst i boxen heller.

Så nej, idag blir det inget mer än djurmys. Och det känns faktiskt helt okej.

Huvudet fullt av brus

Hej. Idag väller tröttheten över mig. På riktigt. Mår illa, känner mig öm i kroppen och helt i obalans. Ångest, huvudvärk och en känsla av att allt bara skaver. Jag är trött och osocial, fast jag egentligen hade hoppats på att må bättre just idag.

Natten var fruktansvärd. Jag har legat och vridit mig i timmar utan att komma till ro. För lite sömn, och som ett brev på posten kom spänningshuvudvärken. Den där som sitter som ett band runt hela huvudet.

Jag vill så gärna få någon timmes sömn nu, men det går inte. Jag kan inte koppla av. Tankarna snurrar konstant. Det känns som att ha huvudet fullt av brus – ni vet ljudet från den svartvita, snöiga tv-bilden på 80-talet. Exakt så låter det i mitt huvud idag.

Idag är en sån dag.

Degkris mellan bokläsningen

Hej! Nu jäser mina dumma semmelbullar. Ja, jag säger dumma – för det här var inte någon romantisk bakstund och mysig musik i bakgrunden. Det här var ett träningspass för överkroppen. Degen var seg och jag har nu både muskelvärk i armarna och mjölksyra från helvetet efter att ha rullat de där jävlarna. Seriöst, jag övervägde flera gånger att bara öppna fönstret och kasta ut hela degen. Men vi tog oss igenom det tillsammans. Nu ska de i alla fall jäsa i 2–3 timmar (lyxigt ändå), så jag har äntligen fått lite paus. Snart är det bara pensling och swisch in i ugnen. Förhoppningsvis utan någon tragisk olycka!

Som om inte det räckte så fick jag mjöl överallt. På kläderna, i håret, på ställen där mjöl absolut inte hör hemma. Kul! Verkligen toppen. Mellan degkriserna har jag faktiskt hunnit läsa lite i boken, storstädat badrummet och renbäddat gästrummet. Känner mig ändå rätt produktiv trots allt.

Imorgon kväll kommer min fina lillebror hit från Finland. Det ska bli så mysigt att få träffa honom. Han kommer också att närvara på min fasters begravning. Jag kommer tyvärr inte kunna följa med – det är en lång bilresa fram och tillbaka, och med värken i kroppen hade alla vibrationer blivit alldeles för mycket. Det känns såklart tråkigt, men ibland måste man lyssna på kroppen, även när hjärtat vill annat.

Nu ska jag njuta av jäspausen, försöka skaka ur mjölet ur håret och hoppas innerligt att semmelbullarna åtminstone blir goda. Efter allt det här är de skyldiga mig det.

Lite förhoppningsfull

Idag har verkligen varit en sådan där dag som bara försvinner. Timmarna gick fort, trots att jag faktiskt sov ända till klockan 13. Och vet ni – det behövdes. Jag var helt slut när jag vaknade och det kändes som att kroppen bara sa ifrån och krävde vila. Ibland får man faktiskt bara acceptera det och släppa alla måsten.

Dagen har varit lite upp och ner psykiskt. Jag har haft en sån där diffus ångestklump i kroppen, ni vet när den bara ligger där och gnager utan någon tydlig anledning. Inte jättekul, men ångestmedicinen har ändå hjälpt lite och gjort det hela mer hanterbart. Det är små steg, men de räknas.

Nu ligger jag i sängen tillsammans med Tyra och fortsätter titta på Knutby-serien på TV4 Play. Alltså… jag är HELT fast. Den är så otroligt bra och samtidigt så obehaglig. En sådan serie som man inte kan sluta titta på, trots att man egentligen borde blunda ibland, haha!

Idag fick jag också utskrivet lite starkare värktabletter som jag ska hämta ut imorgon. Jag hoppas verkligen att de kan hjälpa mig mer i vardagen. Att jag kanske får lite mer energi, lite mer ork att göra vanliga saker utan att allt tar slut direkt. Fibromyalgin gör sig påmind i hela kroppen och smärtan kan vara riktigt dränerande, både fysiskt och mentalt.

Men trots allt detta känner jag mig ändå hoppfull. Det kanske inte är en toppendag, men det är en dag som gick, och det är okej. Ibland är det precis tillräckligt. Nu ska jag bara fortsätta vila, mysa med Tyra och låta serien rulla vidare.

Det värmer i hjärtat

Helgen har varit rätt jobbig. Smärtorna har varit extra påtagliga, särskilt i fredags och igår, och kroppen har verkligen sagt ifrån. Fibromyalgin är inte nådig ibland, och den här helgen har varit en sån där som tär både fysiskt och mentalt.

Samtidigt har jag haft Christoffer här, och det har varit så mysigt. Jag har verkligen saknat honom. Det betyder mycket att få ha honom nära, och det har varit skönt att inte sova ensam. Man märker hur mycket det gör, särskilt när man är särbos. Som tur är kommer han igen på torsdag, och det ger mig något fint att se fram emot.

Idag hämtade jag ut min ADHD-medicin. Just nu har jag huvudvärk, mår illa och har ont i hela kroppen, så dagen har inte varit den bästa. Försöker lyssna på kroppen så gott det går, även om det är frustrerande när man bara vill må bättre.

Ikväll umgicks jag lite med mamma, och det var både roligt och mysigt. Vi skrattade massor, såna där skratt som verkligen värmer inifrån. Älskar mamma – hon betyder så mycket för mig.

Nu ligger jag bara ner och försöker fokusera på något annat, försöker ”glömma” värken för en stund, men det är lättare sagt än gjort. Jävla fibromyalgi.

Imorgon börjar en ny vecka. Jag hoppas såklart på en bra sådan, men försöker att inte ha för höga förväntningar. En dag i taget får räcka just nu.

Hoppas på en kravlös dag

Just nu mår jag inte bra.

Värken i kroppen är konstant – fibromyalgin och diskbråcket gör sig påminda hela tiden. Sömnen blir lidande och nätterna är tuffa. Jag är inte varm, men ändå vaknar jag genomsvettig, om och om igen. Det är otroligt påfrestande och sjukt jobbigt att aldrig få riktig vila.

På fredag var det tänkt att jag skulle gå på en klassträff som jag sett fram emot länge, men kroppen säger ifrån. Det gör ont att behöva ställa in något som varit så efterlängtat, men just nu räcker inte krafterna till.

Imorgon är det jobb, och idag handlar mycket om att samla energi. Jag vill verkligen kunna sköta jobbet så bra jag bara kan, och därför hoppas jag på en lugn och kravlös dag idag. Städningen tog jag igår – och det är jag faktiskt stolt över. Små saker, men de betyder mycket när orken är begränsad.

Idag återstår bara en sak: att baka en tomat- och mozzarellapaj så jag har matlåda till imorgon. Hoppas den blir amazing!

Väntar på ett vettigt svar

Hej! Jag vet inte om ni har reagerat, men jag har, det har kommit upp felmeddelanden här i bloggen några gånger dagligen, men nu har mitt kära webbhotell justerat gränserna för max antal CPU-kärnor, minne och processer. Men nu ska det fungera bra, tur är väl det för jag fick lite panik på det.

Värken i kroppen börjar göra sig mer påtaglig. Det påverkar verkligen mitt psyke vill jag tala om. Det är svårt att låtsas att inte ha ont. Låtsas att se glad ut. Det som känns värst just nu är att det strålar från ländryggen ut till mitt onda knä och ner till självaste foten. Känns som en lätt vrickning i foten. Blä som fan alltså! Jag hoppas jag får ett vettigt svar från Vårdcentralen som förhoppningsvis inte gör mig mer hjälplös, frustrerad, arg och ledsen.

Jag kommer vissna

Värmande respons från er både på Facebook och privat, tack, betyder oerhört mycket!

En dag i taget, ett steg i taget..

”Tänk på annat”

.. har jag hört personer säga till mig förr och även nu. Men det är inte så lätt. Jag förstår såklart att det är med välmening.

Jag önskar verkligen att det vore så enkelt. Om det gick att tänka bort smärtan hade jag gjort det för länge sedan. För mig är smärtan där även när jag försöker fokusera på annat. Min smärta sitter i nervsystemet och inte i tankarna.

Nu hoppas jag på en lugn kväll och jag hoppas jag får sova något. Imorgon blir det jobb. Jag hoppas jag kommer orka det. En heldag vet jag inte, men vi får se hur det kommer se ut för mig imorgon.

Kram på er ♡

Bloggen blir min plattform

Hej! Jag har bestämt mig för att låta bloggen bli min primära plattform. Här lägger jag all min fokus istället för övriga sociala medier. Bloggen ska ju fungera som min fristad, en plats jag kan ventilera om precis allt jag vill skriva om. Så ska det ju vara egentligen. Och så ska det bli framöver iallafall.

Idag hänger det en trötthet över mig. Jag somnade väldigt sent och vaknade väldigt sent. När jag var ute hos råttorna hade Vera fått sina bebisar iallafall två dagar tidigare än jag tänkt. Jag hade flyttat henne till mindre bur men när jag var ute hos dom låg där en liten hög med kalla, fortfarande levande bebisar tack och lov, på ett litet triangel hyllplan. Jag stoppade ner dom hos henne, jag såg inte om där var fler under henne redan för det sista man vill göra är att störa den nyförlösta mamman, som dessutom är förstaföderska. Måtte detta gå bra nu. Men jag tänker inte ha några förväntningar för det är bara dumt. Vi tar det som det kommer. Jag kommer dock be att allting ska gå bra för henne och bebisarna.

Imorgon ska jag till jobbet. Vet inte hur jag ska klara det men det får bära eller brista. Känner jag att det inte går så får jag åka hem, jag vill försöka.

När smärta inte syns

Det är svårt att sätta ord på hur jag egentligen mår just nu. Kanske för att jag så länge har varit tvungen att bita ihop. Le, fungera, fortsätta. Men sanningen är att det är tufft. Väldigt tufft.

Jag lever med kronisk värk. Fibromyalgi. Diskbråck i de tre nedersta ländkotorna. Och svår artros i mitt vänstra knä. Smärta som aldrig riktigt släpper, som finns där från att jag vaknar tills jag somnar – och ibland även i sömnen. Det är inte “lite ont”, det är inte något som går över med vila eller vilja.

Just nu känner jag mig ledsen. Tom. Trött på ett sätt som går djupare än vanlig trötthet.

Jag har fått en ny läkare, men istället för att känna mig trygg och lyssnad på känner jag mig ifrågasatt. Som om min smärta inte riktigt tas på allvar. Som om det jag lever med varje dag går att lösa med Alvedon. Ett läkemedel som knappt hjälper mot huvudvärk, än mindre mot kronisk smärta från nerver, leder och muskler.

Det gör ont – inte bara i kroppen, utan också inuti. För när man redan kämpar med ständig värk behöver man inte också kämpa för att bli trodd.

Jag försöker förstå, men har svårt att acceptera synsättet att jag “ska klara mig” på något som uppenbart inte hjälper. Min smärta är kronisk. Den går inte att trolla bort. Den kräver kunskap, helhetssyn och en genomtänkt smärtbehandlingsplan som faktiskt tar hänsyn till mina diagnoser och mitt liv.

Det jag önskar är egentligen inte orimligt. Jag vill ha en läkare som lyssnar. Som försöker förstå. Som ser skillnaden mellan tillfällig värk och ett liv med kronisk smärta. Någon som vill hjälpa mig framåt, inte bara bocka av ett besök.

Jag hoppas fortfarande. På att få byta läkare. På att möta någon med rätt kompetens och empati. På en ny smärtplan som gör att jag kan leva – inte bara överleva dag för dag.

Tills dess försöker jag hålla ihop. Skriva av mig. Vara ärlig. För det här är min verklighet. Och även om den inte alltid syns, så är den alltid där.

Det känns lite tufft

Hej! Vet inte vad jag ska skriva. Känner mig tom liksom och jag retar mig på att bloggen inte ser ut som jag vill och för att vården inte hör mig.

Vad ska man göra liksom? Känt som jag tjatat och bett om hjälp, ska man behöva tjata hål i öronen på dom så det börjar blöda? Ja, jag vet inte! Känns så fel att man ska behöva stå här ovetandes om ens smärtbehandling.

Idag har jag suttit med bloggen och tittar på Sveriges Mästerkock mellan varven. Mår skit till och från. Klockan har passerat midnatt sedan länge, men jag vill inte sova.

Man får tycka synd om

Hej bloggen! Idag har vi inte orkat göra någonting, dagens planer har alltså blivit framflyttade till imorgon. Idag skulle vi städa två råttburar och inreda den största. Sen skulle jag laga tjejernas alla hängmattor för dom är helt galna i tyg och biter hål och har sönder hängmattorna. Dom är helt underbara men smått galna, haha!

I förrgår natt fick jag även en allergisk reaktion av någonting. Kanske kan det vara bittermandel för jag åt finska pinnar där på kvällen. Svullnaden gick ner under dagen som tur var. Det gjorde inte ont alls, var mest spänt, andning och sånt var oförändrat med.

Jag blev sugen på att baka brownies imorgon men behöver köpa ingredienser, när jag såg vad chokladen och kakaon kostade kände jag att, nej, det får vara. Ska man behöva vara rik för att kunna baka? Men jag fattar, så är det ibland. Jag hoppas att matpriserna börjar gå ner snart för detta är läskigt alltså.

Jag har varit tom på energi idag och varit så trött och haft värk i hela kroppen. Jag vet inte hur jag ska beskriva det riktigt, det gör så ont i muskler och leder, smärtan i diskbråcket känns som knivhugg och det strålar både upp och ner och det känns som det blixtrar till i huvudet på mig. Sen är jag allmänt grinig efter en liten olycka, sparkade i foten i soffbordet häromkvällen och det gjorde svinont! Hela nageln har ramlat av och det gör så jävla ont i tån. Jag undrar hur länge man måste gå och ha ont där med. Foten gör man ju mycket med och just nu kan jag inte ha strumpor och skor gör ont att gå i men vad ska man göra, haha!

Min nyårsresumé

Det här året har gett mig så mycket – både glädje, styrka och personlig utveckling. Jag har vuxit i mig själv och lärt känna mig på ett helt nytt sätt. Efter en lång utredningsprocess har jag fått diagnoserna autism och ADHD. Det har varit en resa, men också en lättnad. Jag har fått nya insikter om vem jag är, och jag känner mig inte lika vilsen längre.

Jag har börjat på daglig verksamhet där jag har fått lära känna nya, fantastiska människor. Där målar vi, umgås och delar stunder som betyder mycket för mig – det är verkligen härligt. Jag har också börjat jobba en dag i veckan på Mediahuset, där jag mött underbara nya ansikten och fått nya erfarenheter. Jag har fått upp ett gammalt intresse igen och det är främst fotografering, webbdesign och bakning. Det är så himla roligt! Älskar min systemkamera och den ger mig så mycket glädje.

En gammal dröm har äntligen blivit verklighet: jag har kommit igång med min lilla råttuppfödning. Det gör mig så otroligt glad och stolt att få ägna mig åt något som legat mig varmt om hjärtat så länge.

I år fyllde jag 40 år och fick fira med en fantastisk fest tillsammans med mina nära och kära – ett minne jag bär med mig med värme. Jag har också blivit tant Lucy till älskade Ludde, min systersons lilla bebis. Att få fira honom under en vacker namnceremoni var otroligt fint och rörde mig djupt.

Samtidigt har året också haft sina tunga stunder. Jag har mått väldigt dåligt till och från med värkproblematik, feber och frossa som ofta har tagit hårt på mig. Min mamma blev allvarligt sjuk och behövde få en pacemaker efter ett hjärtstopp. Oron var enorm, och när hon insjuknade igen i höstas var det en mycket svår tid – men idag mår hon som tur är mycket bättre.

Igår förlorade vi min älskade faster. Det gör obeskrivligt ont, och sorgen är tung. Vi har förlorat en kär familjemedlem, och tomheten känns djupt i hjärtat.

Idag är det nyårsafton, och jag och Christoffer firar vår sjuåriga förlovningsdag. Vi ska äta gott och bara vara tillsammans och ha en mysig kväll med gott och film.

Tack 2025 – för allt du har lärt mig, gett mig och tagit ifrån mig.
Jag går vidare med hopp och önskar mig ett fint och snällt 2026

För alltid i hjärtat

Idag fick himlen en ängel. Jag vet inte vad mer jag kan säga. Min älskade faster har idag somnat in. Hon var en sån underbar person och hon kommer vara djupt saknad av oss alla. Jag är så glad att jag fick träffa henne för några veckor sedan. Min glada underbara faster. Alla fina minnen kommer jag bära varmt om hjärtat. Min faster fick hjärtinfarkt på julafton och blev bara sämre och sämre.

Idag var jag på hamnen och målade med tjejerna. Det var riktigt mysigt. Jag mådde inte så bra såklart, men ville inte missa en sekund. Det var tungt att åka dit med vetskapen att faster somnat in tre timmar tidigare. Jag är så tacksam för alla fina människor jag har runt omkring mig.

Jag har mått jättedåligt några dagar nu med feber och frossa. När jag kom hem hade jag fått feber igen och tog febernedsättande och somnade i soffan och sov i några timmar. Vaknade med feber igen. Nu mår jag mycket bättre och vi har spelar Uno och bakat, jag och Christoffer. Det har varit super mysigt!

Massa spring i benen

Hej bästisar! Nu sitter jag vid min egna laptop och skriver. Den har legat och dammat ett bra tag. Jag har ju bara bloggat från jobbet senaste tiden. Jag har inte haft ork alls, tror det var anemin. Men känner mig piggare i huvudet men kroppen värker som vanligt. Har fruktansvärt ont i mitt diskbråck, jag hatar verkligen detta, men vad ska man göra? Jag får fortsätta med viktminskningen som stannat till ett långt tag, det är så himla svårt, samt så hade det lättat på knäet som är helt förstört av artrosen.

Idag har jag hunnit med mycket. Har svårt att sitta stilla idag, det är ju dumt egentligen. Jag har fixat det sista i den stora råttburen, hängt upp såna väggkrukor jag hittade i förrådet. Hängt upp en i varje bur. Jag hittade fyra stycken, bra för jag tänkte ju leta efter såna på loppisen. Den sista ska upp i den sista buren men ryggen sa emot.

Alltså vi har haft så fint här med vintersnön. Men nu har den försvunnit! Men jag älskar verkligen bilden jag lagt upp!

Såhär jobbigt är det

Hej! Nu ska jag skriva av mig om mitt mående. Jag har ju både fibromyalgi, diskbråck i ländryggen, artros, autism och ADHD. Detta påverkar mitt liv jättemycket såklart. Det är inte många gånger jag mår väldigt bra. Jag har glömt hur det känns. Det måste vara riktigt lyxigt att leva utan dessa diagnoser tänker jag. Om jag bara fick en vecka med detta hade jag varit lycklig.

Jag ska börja med ADHD medicin i Augusti enligt planeringar och jag hoppas det går vägen. Jag är bara osäker för att blodproverna jag lämnade in förra veckan visade risk för hjärtsvikt. Ja, jag har googlar, haha! Men läkaren har inte hört av sig så det är nog bara att köra. Jag känner mig överaktiv i hjärnan och kan inte koncentrera mig och det krockar med mina smärtor i kroppen för jag kan ju inte springa och göra det, det och det jag känner måste göras NU, NU, NU! Fattar ni? Jag har så svårt att koncentrera mig när jag pratar med andra för jag försvinner lite och tänker på massa annat eller så går jag från ämne till ämne som inte har något gemensamt. Jag är så weird!

Diskbråcket tycker jag är värst. Orkar knappt skriva om det för smärtorna och förslitningarna i ländryggen (3 kotor) går inte att göra något åt. Suck!

Oh not so lovely

Hej! Jag har sett så framemot kvällen, bara ligga ner i soffan med fläkten och YouTube. Efter denna långa dagen förtjänar jag lite njutning och detta njuter jag av. Ligger i soffan under täcket med Tyra! Mys!

Idag var ja och simmade för första gången på flera år. Fått ett recept vi fysioterapeuten så jag kan gå och simma när jag vill. Jag träffade min morbror där så det var trevligt att simma och sitta i jacuzzin och prata. Sen tog jag bussen till centrum och bytte buss. Hoppade av vid loppisen och gjorde massa fynd! Men fick ringa mamma och be om hjälp för jag fick blodsockerfall och blodtrycksfall så jag knappt kunde stå rakt. Det liksom svartnade!

Ja det var lite av min dag. Mer hände men är för trött för att skriva nu, haha! Nu känner jag mig så köttad i kroppen. Hatar fibromyalgi!

Kommit igång i djurrummet

Hej! Oj vad jag är trött och sliten. Men blev glad när jag fick ett meddelande från en råttköpare att allt går jättebra med bebisarna och de trivs bra med sina äldre nya kompisar. Hur kul är inte det att höra? Jag mår iallafall dåligt idag pga värk och förkylning. Har ont i bihålorna, så det blev ingen visit till målargruppen idag så jag hoppas jag mår bra så jag kan gå dit nästa tisdag. Tycker så mycket om att vara där faktiskt.

Igår tapetserade vi två väggar i djurrummet. Hade en himla massa tapet redan som vi tog lite av. Ville egentligen ha en medaljongtapet men hade knappt en rulle kvar. Den är runt 16 år gammal så går inte att hitta längre. Så trist. Men blev ändå nöjd med den enfärgade. Har beställt hem posters och ska sätta upp en svart hylla. Nu har jag två veckor på mig att skrapa bort gammal färg på golvet och skrubba rent resten av ”lilla lägenheten”. Jag var även inom Rusta igår och köpte en liten matta till hallen, golvfläkt, rullvagn, diskborste och doftblock. Jag har även beställt en svart grå matt dekorplast jag ska ha på två träfärgade garderobsdörrar. Hoppas jag beställt tillräckligt för annars får jag beställa fler.

Jag skrev ju två veckor, ja för att den 14:e beger vi oss med bil och släp till grannlänet och hämtar min stora Savic Royal XL. Den har stått tom i älsklingen lägenhet i ett år nu. Så det ska bli väldigt roligt att få hem min käraste ägodel. Sen har jag ett stort terrarium jag ska ta med hem till mina framtida möss.

Önskan att må bra

Hej! Usch känner mig inget vidare just nu. Blev jätte nedstämd och har ångest. Fick tips av min bästis att skriva i bloggen för det hjälper mig att få ventilera. Jag har ju olika diagnoser som påverkar mig och mitt liv. Vissa känner kanske skam, jag vet inte hur jag känner. Jag skiljer mig från andra, det vet jag.

Jag lider av depression och ångestattacker. Jag tror det började för nästan 18 år sedan efter en familjetragedi som förändrade mig och mitt liv. Det var längesen men det har satt sina spår. Jag har varit utbränd många gånger och har även Autism och ADHD – diagnoser jag fick i vuxen ålder, ett halvår sedan för att vara exakt. Jag börjar lära mig en ny sida av mig själv. Jag börjar förstå varför jag var och är som jag är. Det är lärorikt och intressant.

Kronisk värk har jag levt med väldigt länge. Jag har fibromyalgi, diskbråck och artros. Detta påverkar mig psykiskt med. Jag är väldigt ledsen att jag drabbats av detta. Jag saknar livet förr när jag inte mådde så som jag mår idag. Jag känner mig så himla BEGRÄNSAD. Men något som ger mig mycket hopp, styrka och glädje i livet är det finaste i livet, barnen, nära & kära och djuren.