Visar: 1 - 20 av 24 RESULTAT

Jag får ingen luft

Hej bloggen! Idag mår jag inte så bra. Jag känner mig överväldigad, ångestfylld och överstimulerad. Det är en jobbig känsla, särskilt när jag egentligen bara vill kunna njuta av helgen. Men istället snurrar tankarna kring nästa vecka och alla måsten som väntar.

Jag tror att mycket handlar om min autism. När det blir för många intryck på en gång kan det liksom slå över. Ljud, ljus, sociala sammanhang och allt som händer runt omkring kan bli för mycket. Då känns det nästan som att hjärnan trycker på paus samtidigt som kroppen får panik. Jag låser mig lite och allt känns väldigt stort och svårt.

Just nu känns det mest överväldigande. Som att jag inte riktigt får luft. Svårt att förklara egentligen, men kanske känner någon igen känslan. Men jag vet också att det brukar lösa sig. Det känns bara extra tungt just i stunden.

Något jag verkligen ser fram emot är fredag när älsklingen kommer. Då tänker jag borra ner mig i hans famn, känna hans doft och bara ta emot all värme. Just nu känns det som precis det jag behöver mest i världen – en riktigt lång kram.

Trots allt har dagen ändå haft sina fina stunder. Jag fick ett städryck här hemma, lagade mat och har umgåtts med Luna. Vi ska lämna henne på måndag, så vi försöker passa på att ha det lite extra mysigt nu. Vi har även varit iväg och handlat lite gott tillsammans idag.

Maten har däremot varit svår idag igen. Jag mår så illa och får knappt i mig något. Till middag gjorde jag korvstroganoff med ris till de andra, men själv har jag bara fått i mig lite knäckebröd och frukt. Och ändå mår jag illa efter bara två knäckemackor. Det är verkligen jobbigt när det blir så här, men tyvärr händer det ibland.

Nu tänker jag försöka ta resten av kvällen lugnt. Andas lite, vila hjärnan och påminna mig själv om att det är okej att ta en dag i taget.

Vi kör en ny vecka

Hej fina ni! Alltså, jag hänger liksom inte riktigt med i dagarna just nu. Veckan som varit har varit minst sagt intensiv! Det har varit fullt upp, mycket som hänt och samtidigt väldigt roligt. Men ni vet när man kör på lite för länge utan paus? I slutet av veckan kände jag verkligen kortslutningen och fysisk och psykisk utmattning.

Så igår och idag har jag gjort det enda rätta, vilat. Inga måsten, inga krav. Bara samla ny energi och låta kroppen och hjärnan komma ikapp. Min autism och min ADHD krockar lite med varandra ibland. Det är en balansgång, minst sagt.

Imorgon ska jag till min aktivitetsgrupp och det ska faktiskt bli så himla roligt. Jag får träffa mitt lilla tjejgäng igen och vi har alltid så kul tillsammans. Det är så fint att ha ett sammanhang där man bara får vara.

Och vet ni vad mer? Min nya handväska kommer imorgon! Jag beställde den från Sellpy förra veckan och jag är så taggad.

Jag har också suttit en del med bloggen. Jag är inte helt nöjd med hur den ser ut just nu, det kliar i fingrarna att fixa och ändra. Men jag hittar nog något jag verkligen tycker om snart. Det får ta den tid det tar.

På torsdag är det jobb och i helgen kommer tjejerna! Det känns som en perfekt mix av vardag och mys.

Fick detta fina armbandet från en kompis! Det står ”Fuck Chiari”, det är en svår hjärnsjukdom som är medfött. Tyvärr så har den gått sönder. Jag har kvar alla pärlor så ska laga den någon dag ♡

Jag hann knappt blunda

Hej fina ni! Men alltså, hur är det ens möjligt att det gått 10 dagar sedan jag skrev sist? Fast jag vet ju egentligen varför. Det har varit sjukhusbesök, vardagsskit och jag hade min yngsta dotter här förra veckan. Fem riktigt mysiga dagar tillsammans. Det blev mycket film, soffhäng och skratt. Sånt där som fyller på mammahjärtat ordentligt.

Samtidigt har jag varit sjuk. Jobbat. Och varit sjuk igen. Den här helgen har jag mest haft en nära och seriös relation med min säng på grund av värk i kroppen. Visste knappt om jag var 40 eller 80 år gammal. Idag orkade jag i alla fall ta mig iväg och handla. Yay för den! Och jag var på Apoteket med. Trött? Ja!

Mitt i allt har vi också hunnit med födelsedagsfiranden! Min lilla fluffbästis Tyra fyllde 9 år i fredags. Nio år! Min lilla grånosiga tant. På bilden ligger hon och sover i min säng, helt utslagen. Hon och jag är väldigt lika – vi tar vilandet på fullaste allvar. Och igår var det Lily, familjens lilla diva till Chihuahua, som fyllde 10 år. Tio! Tvåsiffrigt och allt. Hon bär sin ålder med attityd – och en liten blick som säger att hon äger stället.

Så vad händer idag? Inget speciellt. Och det är helt okej. Jag ska läsa vidare i boken jag började på igår (återkommer om den). Sen blir det råttmys och lite städ hos råttorna. Resten av dagen tänker jag låta vara lugn. Ingen prestation. Inga måsten. Bara vila, lite läsning, lite djurmys – och kanske en tupplur eller tre. Ibland är det precis det som behövs. 

Hur mycket orkar jag?

Alltså den här veckan. Jag har så många negativa kommentarer om den att jag knappt orkar rada upp dem. Värken har varit helt brutal. Det har varit sjukhusbesök, oro och en konstant klump i magen – mest för mamma. Min älskade mamma. Hon opererades i måndags bland annat, och som tur är mår hon okej nu. Bara det är ju en enorm lättnad.

I tisdags var planen att följa med henne till sjukhuset igen, men min kropp hade helt andra planer. Den skrek rakt ut nej. Jag kunde knappt lyfta armen och blev kvar i sängen mycket längre än tänkt. När de väl var på väg hem försökte jag i alla fall plocka undan och städa lite. Försökte iallafall. Kroppen var inte glad på mig.

Igår var det jobbdag. Och ja, det var kämpigt. Jag bet ihop, drog på mitt bästa ansikte och försökte dölja smärtan. Men, jag hade faktiskt otroligt kul. Jag längtar redan tillbaka till nästa vecka. Jag har alltid roligt där även om kroppen dummar sig. 

Idag var det dags för ännu en smärtundersökning. Ni vet, den där klassiska, de klämmer, känner, antecknar medan man själv sitter och gråter – ja, jag grät faktiskt. Känns som ingen vill fatta! Resultatet var 12 av 12 i smärtpoäng. Det kändes så dumt, för jag har gjort detta tre gånger nu och fattar inte varför man ska börja på ett igen. Känns som bortkastade pengar. Det betyder också att remissen äntligen skickas till smärtkliniken i Lund. Sen lär det väl ta tid innan jag får en tid där, men ändå. Ett steg fram.

Som om det inte räckte har det varit strul med både myndigheter och vården idag också. Jag känner mig helt sönderstressad och nästan kvävd av allt. Men nu har jag bestämt mig för att lägga det åt sidan tills på måndag. Det är ju faktiskt helg. Punkt!

Jag tog emot ett TUNGT paket från Matsmart för en stund sen och det högg till som en kniv i ländryggen. Nu kan jag knappt vrida eller vända mig. Är det så här ryggskott känns?

Veckans absoluta höjdpunkt då? Jag har köpt massor av nya böcker! Och jag längtar verkligen efter att börja läsa dem. Det är nog det bästa som hänt den här veckan, om jag ska vara ärlig. Just nu fortsätter jag läsa Viktor Frisks bok, invirad i en filt och med ambitionen att inte röra mig mer än nödvändigt.

Kvällsmys och ny bok

Hej! Äntligen helg! Tidigare idag slog det mig också att det är Melodifestivalen imorgon, så jag måste nog köpa hem något gott att äta. Det har liksom blivit en liten tradition. Jag är egentligen inte superpepp på att titta, men äh – jag kan väl offra mig en timme. Att sitta där och mysa tillsammans med mamma och pappa tackar jag ju ändå inte nej till.

Jag har också börjat läsa en ny bok: “Frukten av ett brott” av Trevor Noah. Har hört att den ska vara både rolig och bra, så förhoppningarna är rätt höga. Alltid mysigt att ha en ny bok på gång.

Nu har jag tagit min sömnmedicin, så det börjar bli dags att krypa ner i sängen och sova. Hoppas på en lugn och skön natt. Godnatt alla fina!

Boken åker i soporna

Hej! Jag är inne i en riktig bokperiod just nu. Ni vet när man bara vill läsa! Så jag började läsa”Det ska bli ett sant nöje att döda dig” av Magdalena Graaf. Men alltså, nej! Jag vet inte. Jag fastnar inte alls, och det känns alltid lite trist när man verkligen vill gilla en bok men det bara inte klickar. 

Och som om det inte vore nog så känns det dessutom som att sidorna ska lossna när som helst. De är typ fasttejpade? Så den boken åker faktiskt ner i soporna. Det var ju synd, men ibland är det okej att ge upp.

Nu ligger jag istället i soffan, invirad i filt, och tittar på Solsidan. Inga krav, inga tejpade sidor, bara mys och lite skratt. Det får räcka för idag. 

Ett vackert avslut

Hej alla fina! Idag är en sån där dag som känns lite extra i bröstet. Att få lyssna på lillebrors och pappas tankar kring fasters begravningsceremoni var tungt. Både jag och mamma blev djupt berörda, och tårarna kom, helt naturligt.

De beskrev ceremonin så vackert, så stillsamt och varmt, att det nästan gjorde ont – på det där fina sättet. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag hade kunnat vara där, men ni vet hur min värkproblematik sätter sina gränser. Ändå har jag henne så varmt i hjärtat. Finaste faster.

Nu är hon på andra sidan, hos alla andra. Jag kan se det framför mig – hur hon blev varmt mottagen. Det känns tröstande ♡

Omöjlig att sluta titta på

Hej! Jag är så trött ikväll. Alltså trött på sengångar-nivå. Kroppen är trött och huvudet har varit fullt av ångest nästan hela kvällen. Det har varit så jobbigt, men nu har det äntligen släppt lite.

Christoffer har sovit hela dagen, så det känns lite tomt här hemma. Snart ska jag själv gå och lägga mig, och det är så tråkigt att vi knappt hinner umgås alls ikväll. Ibland blir det bara så, men det suger ändå lite.

Jag har krupit ner i soffan med Knutby-serien och alltså, den är så sjuk. För varje avsnitt blir den bara värre och värre. Den ger mig kryp i kroppen, känns obehaglig och nästan äcklig – men samtidigt är den så bra. Helt omöjlig att sluta titta på. Älskar/avskyr den känslan.

Snart är det dags för nya kvällsrutinen – kleta snigelkräm i ansiktet (glansig deluxe), borsta tänderna och försöka varva ner.

Lite tankar bara

Hej! Alltså 00’s musik är ju rena rama nostalgi. Lyssnar på Flo Rida och man dras tillbaka till ungdomens dagar. Helt plötsligt slår det en – jag är 40 år gammal nu. Var åren tagit vägen, det vet jag inte. Men det jag hunnit med är att bli mamma, bli sjuk och vara nära döden. Känner inte att mycket vettigt blivit av egentligen. Men jag är tacksam och glad för det fina i livet – det betyder mest. Och alla fina människor runt omkring mig, guldvärt!

Jag ska strax lämna ifrån mig datorn. Får huvudvärk av för mycket skärmtid.

Dricker begagnat kaffe

Hej! Idag är det jobbdag och jag har det riktigt trevligt. Men nu tog jag en liten paus, mest för att mitt huvud officiellt har checkat ut. Jag tror helt ärligt att jag har pratat för mycket idag. Går det ens? Tydligen. För just nu känns det som om hjärnan behöver en tupplur och ett ”vi hörs imorgon”.

Jag sitter här och lyssnar på Taylor Swift (hon förstår mig i alla livets tillstånd) och dricker kaffe som har blivit uppvärmt. Alltså, kaffe är ju absolut godast nybryggt. Uppvärmt kaffe är mer, ett bevis på att man försöker överleva dagen.

Utanför fönstret snöar det. Jag känner redan hur jag mentalt suckar inför kommande snödagar. Men jag får väl stå ut – det finns ju folk som älskar snö. Jag är inte en av dem, men jag respekterar deras val i livet, haha!

Nu ska jag dricka upp kaffet, låtsas att det är nybryggt och samla ihop de sista hjärncellerna för resten av dagen.

Degkris mellan bokläsningen

Hej! Nu jäser mina dumma semmelbullar. Ja, jag säger dumma – för det här var inte någon romantisk bakstund och mysig musik i bakgrunden. Det här var ett träningspass för överkroppen. Degen var seg och jag har nu både muskelvärk i armarna och mjölksyra från helvetet efter att ha rullat de där jävlarna. Seriöst, jag övervägde flera gånger att bara öppna fönstret och kasta ut hela degen. Men vi tog oss igenom det tillsammans. Nu ska de i alla fall jäsa i 2–3 timmar (lyxigt ändå), så jag har äntligen fått lite paus. Snart är det bara pensling och swisch in i ugnen. Förhoppningsvis utan någon tragisk olycka!

Som om inte det räckte så fick jag mjöl överallt. På kläderna, i håret, på ställen där mjöl absolut inte hör hemma. Kul! Verkligen toppen. Mellan degkriserna har jag faktiskt hunnit läsa lite i boken, storstädat badrummet och renbäddat gästrummet. Känner mig ändå rätt produktiv trots allt.

Imorgon kväll kommer min fina lillebror hit från Finland. Det ska bli så mysigt att få träffa honom. Han kommer också att närvara på min fasters begravning. Jag kommer tyvärr inte kunna följa med – det är en lång bilresa fram och tillbaka, och med värken i kroppen hade alla vibrationer blivit alldeles för mycket. Det känns såklart tråkigt, men ibland måste man lyssna på kroppen, även när hjärtat vill annat.

Nu ska jag njuta av jäspausen, försöka skaka ur mjölet ur håret och hoppas innerligt att semmelbullarna åtminstone blir goda. Efter allt det här är de skyldiga mig det.

Fastnat för en ny bok

Hej! Ikväll började jag läsa en ny bok av Jonas Gardell (En komikers uppväxt.) Jag är redan på sida 55 och måste säga att den är riktigt bra, och dessutom lite småspännande. I min takt betyder det att den med största sannolikhet är utläst imorgon. Ja, om inget dramatiskt händer. Som till exempel, sömn! Haha!

Jag hade egentligen tänkt fortsätta titta på Knutby-serien innan, men tv:n var upptagen just då. Men nu är den ledig, men så fastnade jag med boken istället.

Jag funderar starkt på att göra mig en stor kopp te. Det hade varit väldigt gott faktiskt. Imorgon däremot, då blir det action. Jag ska storstäda hela badrummet. Och när jag säger storstäda menar jag på riktigt. Det är kaos där inne just nu. Smink, smycken och diverse prylar som tydligen har ett eget liv. Plus en imponerande hög med kläder som av någon anledning har hamnat på barnens gamla skötbord. Hur? Varför? Ingen vet. Eller jo, jag vet! Mitt fel! Planen är att sortera, vika, torka hyllor, moppa golv och allmänt låtsas att jag är en person som har full kontroll på sitt hem. Det kommer bli så fräscht när det är klart. Men inte ikväll. Ikväll blir det bok, te och eventuellt lite Knutby… eller så blir det bara kudde. Vi får se vem som vinner.

Lite snigelkräm till folket

Idag har jag faktiskt mått rätt bra. Alltså inte livet-leker-jag-bra, men helt okej. Stabilt. Skitbra!

Jag skulle hämta ut mina värkmediciner och ångestdämpande på apoteket. Fick vänta i 20 minuter. Tur att man inte var stressad, men fan vad det tog lång tid. Men till slut fick jag min medicin och då blev jag ändå glad. Det är liksom huvudgrejen. Mission completed!

På förmiddagen hängde jag vid Hamnen med Jenna. Väldigt mysigt och väldigt välbehövligt. Som bonus fick jag hudvårdsprodukter av henne som jag är sjukt pepp på att testa. Framför allt den där snigelkrämen. Ja, ni hörde rätt! Min hud är just nu torr, röd och gör ont, så jag hoppas den ska göra någon form av mirakel. Jag har tänkt köpa sån själv men den är ju svindyr, så det här var verkligen jättesnällt. Funkar den så kommer jag absolut unna mig den i framtiden. Och ja… jag har ju Afrikanska Jättesnäckor hemma. Men nej. De ska inte upp i ansiktet. Där går faktiskt min personliga gräns, haha!

Resten av dagen då? Jo, lite snabbstädning. Eller städning-ish. Eller mer: jag plockar lite och låtsas att det räknas. Mer än så orkar jag inte idag, och det får vara helt okej. Jag gör det jag orkar.

Så ja. Det var min dag. Inget märkvärdigt egentligen. Men rätt bra ändå. Och ibland är det mer än nog.

En lugn och mysig dag

Idag har varit en sån där riktigt lugn dag. En sån dag där kroppen säger ifrån och man bara får acceptera läget. Jag har inte kunnat göra så mycket alls utan har mest varit sängliggande. Och vet ni, ibland finns det faktiskt inget annat att göra än att bara lyssna på kroppen och ta det i den takt som går.

Så det har blivit en stillsam dag här hemma. Inga måsten, inga tider att passa. Mest vila, andas och bara vara. Och mitt i allt det lugna så plockade jag fram mina nya målarböcker. Alltså jag älskar verkligen att sitta och måla. Det är så himla rogivande.

När jag målar hamnar jag liksom i min egen lilla bubbla. Allt runt omkring försvinner en stund och det enda som finns är färgerna, pappret och nuet. Det är som terapi fast billigare, haha! Alla vuxna borde måla! Man sitter där, fokuserad, lugn och har faktiskt riktigt roligt samtidigt. Det gör så gott för både hjärnan och hjärtat.

Så där har jag legat och suttit om vartannat idag, med färgpennor utspridda lite överallt och täcket uppdraget. En väldigt snäll dag mot mig själv, helt enkelt.

Och imorgon… åh, imorgon ser jag verkligen fram emot!

Då ska jag till Hamnen och träffa bästa Johanna och Jenna. Det ska bli så mysigt. Några timmar med prat, kaffe och lite pyssel – precis så som jag gillar det. Inget stressigt, bara häng, skratt och fina samtal.

Jag älskar verkligen mitt lilla gäng där. Det är så fint att ha människor som man bara kan vara sig själv med, där allt känns enkelt och tryggt. Bara sitta ner, dricka kaffe och prata om livet i stort och smått.

Så även om idag varit väldigt lugn och stilla så känns det som att jag laddat upp på bästa sätt inför imorgon. Det ska bli en bra dag, det känner jag på mig. En sån där dag som fyller på med lite extra värme.

Nu ska jag fortsätta ta det lugnt, kanske måla lite till och bara njuta av kvällen. Ibland är det faktiskt de här enkla dagarna som betyder mest ♡

Heja mig!

Hej! Yay, nu har jag läst ut boken av Sanna Brådning – För mycket av allt! Den var jättebra och jag var helt hooked i den. En superbra självbiografi, gripande, rakt från hjärtat. Sanna har varit med om mycket SKIT i sitt liv, alldeles för mycket. Hon är så stark, så otroligt stark. En brutalt ärlig kändis som efter allt står kvar med sina två stadiga med på marken. Jag säger bara WOW!

Jag är så glad att jag börjat läsa igen. Det är skönt att bara gosa ner sig i ett hörn och vända på bladen. Jag ska snart börja läsa Carolina Gynning – Ego Woman också. Den ska tydligen vara rolig. Känner jag ens för att läsa något roligt? Ja, det återstår att se.

Jag har börjat plocka ner julen nu. Fy fan vad tråkigt! Varför har jag plockat fram så mycket? Jag blir så frustrerad och arg på mig själv. Allt jävla julpynt, glitter, tomtar, julstjärnor, juldukar, julblommor, adventsljusstakar, fy fan! Detta året ska jag bara plocka fram julbelysningen och några tomtar, that’s it!

Bloggen blir min plattform

Hej! Jag har bestämt mig för att låta bloggen bli min primära plattform. Här lägger jag all min fokus istället för övriga sociala medier. Bloggen ska ju fungera som min fristad, en plats jag kan ventilera om precis allt jag vill skriva om. Så ska det ju vara egentligen. Och så ska det bli framöver iallafall.

Idag hänger det en trötthet över mig. Jag somnade väldigt sent och vaknade väldigt sent. När jag var ute hos råttorna hade Vera fått sina bebisar iallafall två dagar tidigare än jag tänkt. Jag hade flyttat henne till mindre bur men när jag var ute hos dom låg där en liten hög med kalla, fortfarande levande bebisar tack och lov, på ett litet triangel hyllplan. Jag stoppade ner dom hos henne, jag såg inte om där var fler under henne redan för det sista man vill göra är att störa den nyförlösta mamman, som dessutom är förstaföderska. Måtte detta gå bra nu. Men jag tänker inte ha några förväntningar för det är bara dumt. Vi tar det som det kommer. Jag kommer dock be att allting ska gå bra för henne och bebisarna.

Imorgon ska jag till jobbet. Vet inte hur jag ska klara det men det får bära eller brista. Känner jag att det inte går så får jag åka hem, jag vill försöka.

Det känns lite tufft

Hej! Vet inte vad jag ska skriva. Känner mig tom liksom och jag retar mig på att bloggen inte ser ut som jag vill och för att vården inte hör mig.

Vad ska man göra liksom? Känt som jag tjatat och bett om hjälp, ska man behöva tjata hål i öronen på dom så det börjar blöda? Ja, jag vet inte! Känns så fel att man ska behöva stå här ovetandes om ens smärtbehandling.

Idag har jag suttit med bloggen och tittar på Sveriges Mästerkock mellan varven. Mår skit till och från. Klockan har passerat midnatt sedan länge, men jag vill inte sova.

Trasigt bloggtema

Hej! Jag känner mig trött, ängslig och lite arg på bloggen. Bloggtemat jag använde mig av har slutat fungera häromdagen och bara laddar, inget händer. Jag har försökt fixa detta i några dagar men har inte lyckats. Nu har jag ingen bloggdesign jag är nöjd med till hundra procent så det känns tråkigt. Så under dagarna ska jag sitta, fixa och reparera bloggdesigen. Blir jag inte nöjd, då vet jag inte vad jag gör faktiskt.

Detta gör mig frustrerad!

Nya flanellbyxor

Hej! Vet inte riktigt var jag ska börja. Min faster fick hjärtinfarkt på självaste julafton och hon ligger på sjukhuset och ovissheten är så jobbig. Men de tror att det är nära nu och jag är så fruktansvärt ledsen över det. För övrigt så har dagen varit rätt dryg faktiskt. Jag var iväg i morse för att hämta ut min dosrulle som inte har kommit. Jag skulle återkomma på tisdag när de får nästa leverans, förhoppningsvis har det inte blivit något strul för den startar på onsdag nämligen.

Sen har jag och Christoffer varit iväg och handlat hem lite mat och sånt. Hittade ett par fina flanellbyxor på halva priset som jag var tvungen att ha. Jag har dom på mig på bilden och jag är så glad att jag köpte dom. Jag hittade dom på Ica Maxi!

Sjukdomar under jul hör till

Hej bloggen! Mitt mående har varit till och från senaste tiden, idag har jag varit helt sängliggande med värk, feber och frossa. Väldigt jobbigt, sen huvudvärk på köpet. Woho! Idag skulle jag egentligen på en mindre klassträff men det sket sig.

Igår åkte Luna hem igen och oj vad tomt det blev här hemma. Saknar den älskade ungen så himla mycket och längtar tills hon kommer hem igen och spenderar några dagar hos mig efter nyår. Dessa fem dagarna hon har varit hos mig har varit så himla roliga och mysiga. Ungen förgyller min dag! Hon är lite magisk på det sättet, men det beror nog på hennes vackra namn, Luna!

Nu ikväll ska jag bara mysa och småpilla med bloggen för att jag tycker det är så himla roligt. Slänger upp en bild på julkortet jag gjorde till min faster som just nu ligger på sjukhuset sedan julafton och jag hoppas hon blir bättre snabbt ♡