Visar: 21 - 40 av 94 RESULTAT

Omöjlig att sluta titta på

Hej! Jag är så trött ikväll. Alltså trött på sengångar-nivå. Kroppen är trött och huvudet har varit fullt av ångest nästan hela kvällen. Det har varit så jobbigt, men nu har det äntligen släppt lite.

Christoffer har sovit hela dagen, så det känns lite tomt här hemma. Snart ska jag själv gå och lägga mig, och det är så tråkigt att vi knappt hinner umgås alls ikväll. Ibland blir det bara så, men det suger ändå lite.

Jag har krupit ner i soffan med Knutby-serien och alltså, den är så sjuk. För varje avsnitt blir den bara värre och värre. Den ger mig kryp i kroppen, känns obehaglig och nästan äcklig – men samtidigt är den så bra. Helt omöjlig att sluta titta på. Älskar/avskyr den känslan.

Snart är det dags för nya kvällsrutinen – kleta snigelkräm i ansiktet (glansig deluxe), borsta tänderna och försöka varva ner.

Lite tankar bara

Hej! Alltså 00’s musik är ju rena rama nostalgi. Lyssnar på Flo Rida och man dras tillbaka till ungdomens dagar. Helt plötsligt slår det en – jag är 40 år gammal nu. Var åren tagit vägen, det vet jag inte. Men det jag hunnit med är att bli mamma, bli sjuk och vara nära döden. Känner inte att mycket vettigt blivit av egentligen. Men jag är tacksam och glad för det fina i livet – det betyder mest. Och alla fina människor runt omkring mig, guldvärt!

Jag ska strax lämna ifrån mig datorn. Får huvudvärk av för mycket skärmtid.

Dricker begagnat kaffe

Hej! Idag är det jobbdag och jag har det riktigt trevligt. Men nu tog jag en liten paus, mest för att mitt huvud officiellt har checkat ut. Jag tror helt ärligt att jag har pratat för mycket idag. Går det ens? Tydligen. För just nu känns det som om hjärnan behöver en tupplur och ett ”vi hörs imorgon”.

Jag sitter här och lyssnar på Taylor Swift (hon förstår mig i alla livets tillstånd) och dricker kaffe som har blivit uppvärmt. Alltså, kaffe är ju absolut godast nybryggt. Uppvärmt kaffe är mer, ett bevis på att man försöker överleva dagen.

Utanför fönstret snöar det. Jag känner redan hur jag mentalt suckar inför kommande snödagar. Men jag får väl stå ut – det finns ju folk som älskar snö. Jag är inte en av dem, men jag respekterar deras val i livet, haha!

Nu ska jag dricka upp kaffet, låtsas att det är nybryggt och samla ihop de sista hjärncellerna för resten av dagen.

Universum väckte mig

Hej! Nu är jag vaken mitt i natten. Klockan har passerat midnatt och huset är tyst som det bara är när alla andra sover gott. Själv måste jag ha somnat för ungefär en timme sedan – kanske mer – men tydligen bestämde sig min kropp för att ta en mycket kort powernap och sen var det dags att vakna igen.

Det märkligaste var att jag vaknade fortfarande sittandes i sängen. Så det var väl bra att vakna som jag gjorde så jag fick chansen att lägga mig ordentligt. Men nu ligger jag här nerbäddad och ska strax blunda.

Men vet ni vad? Tur i oturen. För i samma sekund som jag slog upp ögonen insåg jag att jag hade glömt att ställa klockan. Vilken miss! Sjukt att universum ändå väckte mig i tid. Hade annars blivit en kaos morgon och jag hade förmodligen kommit sen till jobbet också.

Nu är larmet ställt, paniken borta och jag ska försöka lura kroppen att det faktiskt är natt igen. Vi får se hur det går.

Degkris mellan bokläsningen

Hej! Nu jäser mina dumma semmelbullar. Ja, jag säger dumma – för det här var inte någon romantisk bakstund och mysig musik i bakgrunden. Det här var ett träningspass för överkroppen. Degen var seg och jag har nu både muskelvärk i armarna och mjölksyra från helvetet efter att ha rullat de där jävlarna. Seriöst, jag övervägde flera gånger att bara öppna fönstret och kasta ut hela degen. Men vi tog oss igenom det tillsammans. Nu ska de i alla fall jäsa i 2–3 timmar (lyxigt ändå), så jag har äntligen fått lite paus. Snart är det bara pensling och swisch in i ugnen. Förhoppningsvis utan någon tragisk olycka!

Som om inte det räckte så fick jag mjöl överallt. På kläderna, i håret, på ställen där mjöl absolut inte hör hemma. Kul! Verkligen toppen. Mellan degkriserna har jag faktiskt hunnit läsa lite i boken, storstädat badrummet och renbäddat gästrummet. Känner mig ändå rätt produktiv trots allt.

Imorgon kväll kommer min fina lillebror hit från Finland. Det ska bli så mysigt att få träffa honom. Han kommer också att närvara på min fasters begravning. Jag kommer tyvärr inte kunna följa med – det är en lång bilresa fram och tillbaka, och med värken i kroppen hade alla vibrationer blivit alldeles för mycket. Det känns såklart tråkigt, men ibland måste man lyssna på kroppen, även när hjärtat vill annat.

Nu ska jag njuta av jäspausen, försöka skaka ur mjölet ur håret och hoppas innerligt att semmelbullarna åtminstone blir goda. Efter allt det här är de skyldiga mig det.

Kärlek kommer med fyra ben

Hej! Jag ligger i sängen just nu. Täcket är lite för varmt,  allt är ändå helt perfekt, för bredvid mig ligger Tyra. Min Tyra. Min lilla favorithund. Mitt hjärta i pälsform.


Alltså hur kan man älska någon så här mycket? På riktigt. Det är nästan löjligt. Hon är mitt svansbarn, eller ja, hon har ju ingen svans. Så djurbarn då. Eller livets största kärlek, punkt.


Hon ligger tätt intill, snarkar lite (okej, ganska mycket) och ser helt obekymrad ut över världens alla problem. Som om hennes enda ansvar här i livet är att vara söt och ta upp exakt 80 % av sängen. Vilket hon sköter exemplariskt. Ni förstår kanske inte, men den här hunden har bokstavligen gett mig styrkan att leva. Hon var den som fanns där när jag var i botten. När allt var tungt, när jag inte orkade mer, när dagarna bara gick utan mening. Då fanns hon där. Alltid. Med sin värme, sina ögon och sin närvaro. Älskade Tyra!


Nu har hon varit vid min sida i nio långa år. NIO. Helt galet. Nio år av promenader, skratt, och oändligt mycket kärlek. Och jag hoppas, jag hoppas, att vi får många fler tillsammans.
Ibland kommer de där tankarna smygande. De mörka. De jag önskar att jag inte hade. Tankarna på den dagen hon inte längre finns. De knackar mig på axeln ibland. Jag försöker putta bort dem, tänka på något annat, fokusera på nuet.


Så jag ligger i sängen. Klappar min Tyra. Andas in bulldogg-lukt (ni som vet, ni vet). Och tänker att kärlek ibland kommer med fyra ben, rynkigt ansikte och totalt noll respekt för personligt utrymme. Och det är faktiskt helt perfekt!

Fastnat för en ny bok

Hej! Ikväll började jag läsa en ny bok av Jonas Gardell (En komikers uppväxt.) Jag är redan på sida 55 och måste säga att den är riktigt bra, och dessutom lite småspännande. I min takt betyder det att den med största sannolikhet är utläst imorgon. Ja, om inget dramatiskt händer. Som till exempel, sömn! Haha!

Jag hade egentligen tänkt fortsätta titta på Knutby-serien innan, men tv:n var upptagen just då. Men nu är den ledig, men så fastnade jag med boken istället.

Jag funderar starkt på att göra mig en stor kopp te. Det hade varit väldigt gott faktiskt. Imorgon däremot, då blir det action. Jag ska storstäda hela badrummet. Och när jag säger storstäda menar jag på riktigt. Det är kaos där inne just nu. Smink, smycken och diverse prylar som tydligen har ett eget liv. Plus en imponerande hög med kläder som av någon anledning har hamnat på barnens gamla skötbord. Hur? Varför? Ingen vet. Eller jo, jag vet! Mitt fel! Planen är att sortera, vika, torka hyllor, moppa golv och allmänt låtsas att jag är en person som har full kontroll på sitt hem. Det kommer bli så fräscht när det är klart. Men inte ikväll. Ikväll blir det bok, te och eventuellt lite Knutby… eller så blir det bara kudde. Vi får se vem som vinner.

Det har blivit lite beige

Hej! Nu har jag bakat citronmuffins! Jag har inte provsmakat än, men jag väljer att leva i tron om att de blev sådär perfekt saftiga och goda som man vill att citronmuffins ska vara. I mitt huvud är de redan succé.

Jag fixade även lite mat till mig själv i airfryern. Den senaste tiden har min mat varit, hur ska man säga? Väldigt kreativt begränsad. Mycket grönsaker, lite pommes, ibland fisk – men inte alltid. Jag har helt klart hamnat i en sådan där enformig matperiod igen. Ni vet när man går runt i mataffären, tittar på ALLT men känner att ingenting lockar. Jag inser dock att när suget väl dyker upp på något, då gäller det att skriva ner det direkt. Annars står man där igen med en kyl full av samma gamla råvaror och undrar varför livet känns lite beige.

Idag fick jag dessutom en helt fantastisk bild skickad till mig av Jenna. Jag har redigerat den lite och ljusat upp den, men alltså, herregud vad magisk den är. Vackra Landskrona! Så himla fin, blir alldeles varm av den.

Nu ska jag fixa till ansiktet, bädda ner mig ordentligt i sängen och fortsätta titta på Knutby-serien. Perfekt avslut på dagen! Citronmuffins på det såklart, haha!

Känner mig som en sengångare

Hej! Shit vad trött jag är idag. Eftermiddagen smög sig på och plötsligt kände jag mig som en sladdrig geléklump. Tror ADHD-medicinen packat ihop och gått hem, för helt plötsligt blev jag bara så trött. Fick ställa in boendestödet och sen somnade jag som en liten sjöko i soffan. Vaknade efter en timme av att någon undrade när boendestödet kommer. Hade ju glömt säga att jag ställt in det. Klassiskt mig!

Nu kommer de iallafall nästa tisdag, så det är ju bra. Men jag tror jag får ta medicinen lite senare än klockan 8 på morgonen, annars orkar jag inte med vardagen utan att känna mig som en sengångare

Jag hade planer på att provbaka morotsmuffins idag, men nä, energin räcker inte till. Jag skulle nog bara däcka i mjölet eller något. Så idag får muffins-planerna vila och jag får fortsätta vara en halvsovande sjöko.

Lite snigelkräm till folket

Idag har jag faktiskt mått rätt bra. Alltså inte livet-leker-jag-bra, men helt okej. Stabilt. Skitbra!

Jag skulle hämta ut mina värkmediciner och ångestdämpande på apoteket. Fick vänta i 20 minuter. Tur att man inte var stressad, men fan vad det tog lång tid. Men till slut fick jag min medicin och då blev jag ändå glad. Det är liksom huvudgrejen. Mission completed!

På förmiddagen hängde jag vid Hamnen med Jenna. Väldigt mysigt och väldigt välbehövligt. Som bonus fick jag hudvårdsprodukter av henne som jag är sjukt pepp på att testa. Framför allt den där snigelkrämen. Ja, ni hörde rätt! Min hud är just nu torr, röd och gör ont, så jag hoppas den ska göra någon form av mirakel. Jag har tänkt köpa sån själv men den är ju svindyr, så det här var verkligen jättesnällt. Funkar den så kommer jag absolut unna mig den i framtiden. Och ja… jag har ju Afrikanska Jättesnäckor hemma. Men nej. De ska inte upp i ansiktet. Där går faktiskt min personliga gräns, haha!

Resten av dagen då? Jo, lite snabbstädning. Eller städning-ish. Eller mer: jag plockar lite och låtsas att det räknas. Mer än så orkar jag inte idag, och det får vara helt okej. Jag gör det jag orkar.

Så ja. Det var min dag. Inget märkvärdigt egentligen. Men rätt bra ändå. Och ibland är det mer än nog.

En lugn och mysig dag

Idag har varit en sån där riktigt lugn dag. En sån dag där kroppen säger ifrån och man bara får acceptera läget. Jag har inte kunnat göra så mycket alls utan har mest varit sängliggande. Och vet ni, ibland finns det faktiskt inget annat att göra än att bara lyssna på kroppen och ta det i den takt som går.

Så det har blivit en stillsam dag här hemma. Inga måsten, inga tider att passa. Mest vila, andas och bara vara. Och mitt i allt det lugna så plockade jag fram mina nya målarböcker. Alltså jag älskar verkligen att sitta och måla. Det är så himla rogivande.

När jag målar hamnar jag liksom i min egen lilla bubbla. Allt runt omkring försvinner en stund och det enda som finns är färgerna, pappret och nuet. Det är som terapi fast billigare, haha! Alla vuxna borde måla! Man sitter där, fokuserad, lugn och har faktiskt riktigt roligt samtidigt. Det gör så gott för både hjärnan och hjärtat.

Så där har jag legat och suttit om vartannat idag, med färgpennor utspridda lite överallt och täcket uppdraget. En väldigt snäll dag mot mig själv, helt enkelt.

Och imorgon… åh, imorgon ser jag verkligen fram emot!

Då ska jag till Hamnen och träffa bästa Johanna och Jenna. Det ska bli så mysigt. Några timmar med prat, kaffe och lite pyssel – precis så som jag gillar det. Inget stressigt, bara häng, skratt och fina samtal.

Jag älskar verkligen mitt lilla gäng där. Det är så fint att ha människor som man bara kan vara sig själv med, där allt känns enkelt och tryggt. Bara sitta ner, dricka kaffe och prata om livet i stort och smått.

Så även om idag varit väldigt lugn och stilla så känns det som att jag laddat upp på bästa sätt inför imorgon. Det ska bli en bra dag, det känner jag på mig. En sån där dag som fyller på med lite extra värme.

Nu ska jag fortsätta ta det lugnt, kanske måla lite till och bara njuta av kvällen. Ibland är det faktiskt de här enkla dagarna som betyder mest ♡

Lite förhoppningsfull

Idag har verkligen varit en sådan där dag som bara försvinner. Timmarna gick fort, trots att jag faktiskt sov ända till klockan 13. Och vet ni – det behövdes. Jag var helt slut när jag vaknade och det kändes som att kroppen bara sa ifrån och krävde vila. Ibland får man faktiskt bara acceptera det och släppa alla måsten.

Dagen har varit lite upp och ner psykiskt. Jag har haft en sån där diffus ångestklump i kroppen, ni vet när den bara ligger där och gnager utan någon tydlig anledning. Inte jättekul, men ångestmedicinen har ändå hjälpt lite och gjort det hela mer hanterbart. Det är små steg, men de räknas.

Nu ligger jag i sängen tillsammans med Tyra och fortsätter titta på Knutby-serien på TV4 Play. Alltså… jag är HELT fast. Den är så otroligt bra och samtidigt så obehaglig. En sådan serie som man inte kan sluta titta på, trots att man egentligen borde blunda ibland, haha!

Idag fick jag också utskrivet lite starkare värktabletter som jag ska hämta ut imorgon. Jag hoppas verkligen att de kan hjälpa mig mer i vardagen. Att jag kanske får lite mer energi, lite mer ork att göra vanliga saker utan att allt tar slut direkt. Fibromyalgin gör sig påmind i hela kroppen och smärtan kan vara riktigt dränerande, både fysiskt och mentalt.

Men trots allt detta känner jag mig ändå hoppfull. Det kanske inte är en toppendag, men det är en dag som gick, och det är okej. Ibland är det precis tillräckligt. Nu ska jag bara fortsätta vila, mysa med Tyra och låta serien rulla vidare.

Det känns helt underbart

Idag har varit en sådan där dag med många intryck. Lite trött i huvudet, lite mycket på en gång. Men trots det vill jag verkligen säga att det har varit en fin dag. Jag försöker bli bättre på att fokusera på det som är bra, det som faktiskt ger lugn och glädje – och idag fanns det mycket av just det.

Vi kan bocka av den här dagen nu. Imorgon börjar helgen – och det känns helt underbart!

När jag kom hem från jobbet landade jag direkt. Jag har ätit gott, vilat och umgåtts med mamma och pappa, vilket alltid ger mig ro i själen. Jag tog också tag i de allra sista julgrejerna här hemma. Tydligen hade vi helt glömt bort juldukarna, men nu är de undanplockade och ersatta med nya fina dukar. Så skönt att det blev gjort.

Ikväll har jag även tvättat, bland annat våra nya sängkläder som Christoffer ska bädda med. Det finns få saker som slår känslan av att krypa ner i en renbäddad säng – det ska verkligen bli underbart.

Nu har jag ätit kvällsmat och kör lite multitasking – tittar på en dokumentär, pratar lite med Christoffer, skriver av mig och börjar känna hur kroppen varvar ner. Snart är det dags att sova.

Älskade Vilde

Men titta vad fin min lilla Vilde är! Han är från min egna uppfödning (Syrénkullen) och han är världens snällaste kille. Han har blivit pappa för andra gången nu, till Stormkullen och Winterkullen. Han har verkligen lämnat jättefina ungar efter sig. Jag fick ju fram både siameser och russian silver från Stormkullen så det gjorde mig så himla lycklig! Såklart behöll jag en siameshane som heter Bobo, en siameshona som heter Stella och en russian silver hona som heter Ronja.

Här sitter Vilde och tittar nyfiket på mig under matning ♥

Han finns bland stjärnorna

Hej! Titta på min fina Sixten som jag har på min nyckelknippa. Världens snällaste och gosigaste katt. Jag saknar honom väldigt mycket, tyvärr fick han somna in för snart ett år sedan, han hade blivit skadan och när vi var hos veterinären hittade dom även cancer i munnen på honom. Det kom som en chock, han var så dålig, så ett snabbt beslut behövdes tas, det var ett tufft beslut.

Jag har fått paket från Apotea idag, men jag tror inte att jag orkar hämta ut det idag. Ska handla på ICA och paketet har kommit till Willys, orkar inte flänga runt på flera ställen idag. Jag ska ändå till stan imorgon för jag ska till psykiatrin och vi ska prata om min ADHD medicinering, hur det fungerar och lite prover.

Fokusera på mig själv

Hej! Jag sitter här och undrar hur livet kommer se ut för mig i framtiden. Kommer den vara god, eller kommer den vara elak mot mig? Jag orkar inte med mer motgångar. Men jag lär fortsätta behöva kriga för ett bättre liv för mig själv. Jag måste placera mig själv i fokus nu, med stöd från familj och vänner hade vägen känts enklare på något vis.

Imorgon kommer Christoffer igen och det ska bli roligt! Jag tror det närmar sig två veckor nu. Snart är han här, yay!

Snart ska jag inta min lunch och sen ska vi ha husmöte här på jobbet.

Hoppas på en kravlös dag

Just nu mår jag inte bra.

Värken i kroppen är konstant – fibromyalgin och diskbråcket gör sig påminda hela tiden. Sömnen blir lidande och nätterna är tuffa. Jag är inte varm, men ändå vaknar jag genomsvettig, om och om igen. Det är otroligt påfrestande och sjukt jobbigt att aldrig få riktig vila.

På fredag var det tänkt att jag skulle gå på en klassträff som jag sett fram emot länge, men kroppen säger ifrån. Det gör ont att behöva ställa in något som varit så efterlängtat, men just nu räcker inte krafterna till.

Imorgon är det jobb, och idag handlar mycket om att samla energi. Jag vill verkligen kunna sköta jobbet så bra jag bara kan, och därför hoppas jag på en lugn och kravlös dag idag. Städningen tog jag igår – och det är jag faktiskt stolt över. Små saker, men de betyder mycket när orken är begränsad.

Idag återstår bara en sak: att baka en tomat- och mozzarellapaj så jag har matlåda till imorgon. Hoppas den blir amazing!

Då var denna veckan slut

Hej! Då var denna veckan slut. Jag bara skakar på huvudet alltså, är så fysiskt utmattad. Idag orkade jag iallafall åka till stan, skicka paket och att handla snabbt med mamma. Mer orkade jag inte idag. Maten skötte sig själv i ugnen så det var toppen.

Jag började se en ny film som heter ”Primate”. Tycker skräckisar som involverar djur är sjukt spännande och läskiga. Denna filmen började bra men blev dryg senare in i filmen vilket var synd, för då tappar jag fokus och vill inte se mer. Så det blev inte en hel film alltså.

Idag föddes äntligen Stjärnkullen, men jag vet tyvärr inte antalet ännu för jag lämnar mamman ifred. Jag såg iallafall att i Winterkullen är där bara helfärgade, tre mörka och två väldigt ljuda. De ljusa blir nog beige som sin mamma ♥

Heja mig!

Hej! Yay, nu har jag läst ut boken av Sanna Brådning – För mycket av allt! Den var jättebra och jag var helt hooked i den. En superbra självbiografi, gripande, rakt från hjärtat. Sanna har varit med om mycket SKIT i sitt liv, alldeles för mycket. Hon är så stark, så otroligt stark. En brutalt ärlig kändis som efter allt står kvar med sina två stadiga med på marken. Jag säger bara WOW!

Jag är så glad att jag börjat läsa igen. Det är skönt att bara gosa ner sig i ett hörn och vända på bladen. Jag ska snart börja läsa Carolina Gynning – Ego Woman också. Den ska tydligen vara rolig. Känner jag ens för att läsa något roligt? Ja, det återstår att se.

Jag har börjat plocka ner julen nu. Fy fan vad tråkigt! Varför har jag plockat fram så mycket? Jag blir så frustrerad och arg på mig själv. Allt jävla julpynt, glitter, tomtar, julstjärnor, juldukar, julblommor, adventsljusstakar, fy fan! Detta året ska jag bara plocka fram julbelysningen och några tomtar, that’s it!

Omfamna den härliga röra du är

Hej! Usch, har sån ångest, jag hade tyvärr inte ångestdämpande medicin med mig idag, står på soffbordet, så otroligt dumt. Jag känner att blodsockret börjar bli lågt så jag trycker i mig en banan nu.

Meningen med livet är att ge livet mening..

Jag känner mig som en jävla röra idag. Trasig liksom. Känner mig ensam. När jag kommer hem ska jag bara lägga mig ner under täcket med hundarna och kramas. Alltså hundarna är mina bästa vänner. Vad skulle jag göra utan dessa yrväder. Haha, dom är så himla roliga också, men usch vad dom kan fisa. Spelar ingen roll vilket foder de får, men det gör inget. Jag överlever faktiskt!

Jag funderar vad jag ska göra åt resten av dagen. Jag tror jag måste ta det lugnt idag.