Idag har verkligen varit en sådan där dag som bara försvinner. Timmarna gick fort, trots att jag faktiskt sov ända till klockan 13. Och vet ni – det behövdes. Jag var helt slut när jag vaknade och det kändes som att kroppen bara sa ifrån och krävde vila. Ibland får man faktiskt bara acceptera det och släppa alla måsten.
Dagen har varit lite upp och ner psykiskt. Jag har haft en sån där diffus ångestklump i kroppen, ni vet när den bara ligger där och gnager utan någon tydlig anledning. Inte jättekul, men ångestmedicinen har ändå hjälpt lite och gjort det hela mer hanterbart. Det är små steg, men de räknas.
Nu ligger jag i sängen tillsammans med Tyra och fortsätter titta på Knutby-serien på TV4 Play. Alltså… jag är HELT fast. Den är så otroligt bra och samtidigt så obehaglig. En sådan serie som man inte kan sluta titta på, trots att man egentligen borde blunda ibland, haha!
Idag fick jag också utskrivet lite starkare värktabletter som jag ska hämta ut imorgon. Jag hoppas verkligen att de kan hjälpa mig mer i vardagen. Att jag kanske får lite mer energi, lite mer ork att göra vanliga saker utan att allt tar slut direkt. Fibromyalgin gör sig påmind i hela kroppen och smärtan kan vara riktigt dränerande, både fysiskt och mentalt.
Men trots allt detta känner jag mig ändå hoppfull. Det kanske inte är en toppendag, men det är en dag som gick, och det är okej. Ibland är det precis tillräckligt. Nu ska jag bara fortsätta vila, mysa med Tyra och låta serien rulla vidare.
